Aftonbladet – 20 augusti 1868, sida 3

Ja, här är den, svarade Dora muntert; och hvad mera är, tillade hon, i det hon tog af sig sin hatt och skakade sina glänsande lockar, jag tror att jag skall komma att förtjena ostar i dussintal! Hon skrattade åt deras förvånade blickar, berättade hvad som händt och tillade helt näbbigt: Och mina ritningar äro betydligt bättre än hans. Det skulle inte kosta mig mer än två dagars arbete att rita ett sådant hufvud som det han visade mig. Antag att han påve mig tio francs stycket, så skulle det li hundrafemtio francs i månaden, eller aderton hundra francs om året. Föröfrigt skulle jag nog kunna hinna med en ritning om daen, och då blefve det tre tusen francs om aret. Mrs Luan lade ifrån sig sitt lapptäcke och stirrade förbluffad på henne, medan mrs Courtenay sade helt naivt: Trehundrasextiofem ritningar om året! Dora såg en smula brydd ut vid denna oväntade beräkning och anmärkte derpåi ep vida mera lugn ton: . Nå ja, monsieur Merand skulle väl kanske inte vilja köpa en ritning hvar dag,inte en gång en hvarannan. Men så torde han kanske i stället ge mig mer än tio francs stycket. Jag skall i alla händelser fresta henom i morgon, tillade hon. De voro alla tre helt förnöjda öfver denna oförmodade utsigt till nya inkomster. Epictet, som hade varit upphofvet härtill, hade kommit derhän, att han föraktade penningar, bodde i ett kyffe, sof på en halmsäck och aldrig stängde sin dörr, men Dora hade ännu icke nått dessa filosofiens sublima höjder. Penningar hade mycket att betyda för henne. Med penningar kunde hon skaffa sig något litet af de nöjen och förströelser på hvilka