Aftonbladet – 19 augusti 1868, sida 3

ströelser och glada sällskapsnöjen i London, och nu bortsläpade hon sin ungdoms sista år uti en fransk provinsstad. Kort sagdt, Dora kände sig icke endast rastlöst orolig, utan kände äfven en djup ledspad. Det är bedröfligt att säga det; men mer än hälften af menniskoslägtet, qvinnokönet, lider svårligen af den moderna sjukdom som kallas ledsnad. När allt kommer omkring, var det ändå något godt i den gamla tiden, då männen kämpade och stredo, och qvinnorna sutto hemma och spunno ull, o h båda voro nöjda och belåtna dermed. Ja, det lå utan tvifvel en sund filosofi uti sländan oc spinnrocken, i silkesoch yllehärfvorna. Naturligtvis fanns det sorg i dessa dagar, och kärlek äfven, en lätt och naturlig kärlek, som kom och gick lik en mild epidemi; men vi betvifla att dessa medeltidens qvinnor förföljdes af trånaden efter idealet, eller att de klagade öfver brist på omvexlipg. Freden, hvilken vi prisa så föga, var en af deras välsignelser. Ett lugnt och stilla lif förde de i det hela. Starka murar uppfördes, och män buro tunga rustningar, för att dessa damer skulle få sitta i lugn och sömma och virka på väf sällsamma krigare på magra ästar, eller konstiga träd med fabelaktiga fåglar gungande på grenarne. Vi ha naturligtvis förbättrat allt detta; men låtom oss då icke heller klaga, om vi måste betala lösen för förbättringen. : Fåfönga förmaning! Dora hade en varm och glad natur; hon älskade sin mor och höll af sin tant; men hon längtade dock efter ett lif, i hvilket det fanns någon annan uppgift än att söka få inkomster och utgifter att gå ihop: Denna ängtan var stark hos henne, då h hon stod och såg på mörkret, som lade sij utver gtetlen nedwnför henne. Med en guc