Aftonbladet – 19 augusti 1868, sida 2

derföre att hon ännu var ung och icke hade erfarenhet om hvilken underbar välsignelse som ligger i lugnet och friden. Låt henne bara få några år till på nacken, låt henne kastas omkring i en ensam båt på lifvets böljor, och hon skall med trånad se tillbaka till den trygga hamnen och längta efter dess ljufva skydd. Lyckliga flicka! Hvarken den härjande passionen eller den grymma sorgen eller den samvetslösa nöden ha ännu nått dig. Detta är derföre ännu din gyllene tid, och dessa äro ännu dina fridens dagar, ehuru Rouen är en temligen dyster stad att lefva uti. Men ehuru Dora, mera till följd af sitt temperament än af någon filosofisk uppfattning af de välsignelser som hon ännu egde i behåll, var lycklig och glad; ehuru madame Bertrand sade att det gjorde en godt att se frökens glada ansigte och blef helt poetisk, då bon talade i detta ämne med sina grannar, ehuru, kort sagdt, allting tycktes vara så som det borde vara, drog likväl Dora den lilla saknadsfulla suck, om hvilken vi nyss talåde. Det kom sig sannolikt deraf att intet menskligt lif kan vara fritt derifrån. Vi kunna vara öfvertygade att sjelfva den store Napoleon, på den dag han kröntes i NötreDame drog en suck efter de corsikanska kullarna eller efter en glad, ung flicka tillsammans ned hvilken han hade ätit körsbär i en trädgård då han ännu var en ung underlöjtnant — kort sagdt, efter någonting som ban numera icke hade, Det är den dödliges lott att längta och sucka. Helgonet sörjer öfver sina synder, syndaren sörjer öfver sina förflutna dårskaper, och en hvar har lidit ett eller annat umbärande. Hvad Dora nu saknade var penningar och med dem de beduman, nöjen och förströelser, hvilka lenna muderna Aladdins-lktopa fremhellar