ner öfver dettå nyaste ryska barvari. Det är således resultatet af ett tusenårigt kulturarbete, att ej långt från östra Tysklands gränser, i ett land som geografien tyvärr räknar till Europa, ett folk förbjudes att tala sitt modersmål. — Ar icke detta faktum diopt skamligt för vårt århundrade, met öckså på samma pång en sporre att hälla tillsammans mot det vid bildningens gräns häftigt på dörren klappande barbariet? Ryssland är icke en politisk inotståndare, det är den store kulturfiende, hvars inbrytande på Tysklands fält måste ha en sådan verkan som fordom folkvandringen. Gent emöt Rysöland blir nationernas förbrödring, eljest en vacker dröni äl nagra filantroper och poeter, nästån en sanning; gent emot Ryssland äro vi icke tyskar, icke ungrare; icke fransmän eller italienare, titan ebtropeer iied den gemelsamma uppgiften att försvara verldsdelens kultur. Ett enda folk undandrager sig denna gemensamma pligt, ett enda folk gör söta miner åt Ryssland och visar öppet sina sympatier för tsarriket: czecherha; Möjligt att blygselns rodnad stiger upp 1 deräs angigte inför kossackguvernörens språk-kungörelse, då de tänka på sin Moskiva-vallfärd, på sin sjelfförnedring vid den ryske herrskarens tron: Men inöjligt också, att de redan äro för förhärdade att ännu skämmas för sin vänskap till Ryssland. Men så besinvingslösa ha de kanske dock ännu icke blifvit, att de icke längre kunna uppdraga en jemförelse mellan Ryssland och usterrike, Förbudet att i Littaven tala polskä tmåste såsom ett åskslag söndersplittra villfarelsen, att Ryssland någonsin skulle kunna bli en tillflykt för de betryckte., Czecherna, samma czecher, hvilka ingen i Österrike tillfogar hågot ohdt, som endast för tvä ar sedan hos ministeren Belcredi genomdrefvo den oberättigade, tyskarne förtryckande språktvångslagen, ha den djerfheten att framställa sig såsom offer för tysk våld, såsom martyrer. Med klagomål häröfver ha de vallfärdat till Ryssland; at Ryssland hoppas de dårarne hjelp och befrielse. Må de taga hvad som nu tilldrage sig i Littauen till exempel på, huru Ryssland söker utrota slaviska broderstaimmar Det är en geografisk och politisk omöjlighet att Böhmen någonsin kan bli ryskt, mel om det ginge efter de czechiska ledarnes vilja så skulle det hända, och då blefve trots de ras tillgifvenhet deras lott densamma son polackarnes. Ty Rysslands politik gör sij panslavismen till godo med denna tanke bakhåll: verlden måste bli rysk. Det är för sta satsen i knutpiskans evangelium, hvilke dårarne vid Moldau förkunna.