Aftonbladet – 14 augusti 1868, sida 3

sanna sinnelag har först nu kommit i dagen. Det skall bli Italiens uppgift att hindra att Frankrike bemäktigar sig Tunis, efter hvilket det är mycket lystet; detta skulle blott vara en station på vägen till Sardinien. Frankrike bör hvarken beherrska Medelhafvet eller Rhen. Italien är icke skyldigt Frankrike någon tacksamhet, ty hvad kejsaren gjort för det, har alltsammans skett af egennytta; i alla händelser är tacksamhetsskulden väl betald med Nizza, Savoyen och 60 millioner francs. Under åren från 1797 till 1815 hår Italien offrat en million menniskor i Frankrikes intresse, men utan att erhålla sin nationella oafhängighet till ersättning. Det bör nu vara den florentinska statskonstens stadiga tanke att göra sig till herre i. Medelhafvet. Grefve Bismarck ville 1866, stödd på Italien, förena hela Tyskland, men det lyckades blott till en del. Att fullända detta verk har nu blifvit en nödvändighet; England och Ryssland skola icke betrakta det med gunstiga blickar, men de skola icke motsätta sig det, såframt blott Frankrikes öfvermakt derigenom blir bruten. Om Italien icke på diplomatisk väg vill förena sig med Preussen, måste denva makt söka att alliera sig med det italienska naiionalpartiet. Neue freie Presse anmärker med hänsyn ill denna förtroliga vägledning för det preussiska sändebudet: Saken är af två skäl egnad att väcka allmänt uppseende. För det första ser man af denna instruktion -— dess äktbet förutsatt — att Preussen är bestämdt för att inom mycket Kort id fullända det tyska enhetsverket, och att let ingenting försummar för att i händelse vt krig vinna Italiens allians genom löften om allt hvad det italienska nationalpartiet oegär. Dernäst röjer aktstycket en så hög srad af bitterhet och fiendskap mot Frankike, som man knappt skulle bafva tilltrott Preussen. Visserligen bör det tagas i -beraktande, att instruktionen, såframt den är ikta, är ett alldeles förtroligt aktstycke, som udrig kunnat vara bestämdt för offentligheten. De preussiska regeringsorganerna kunna såedes mycket väl förklara depeschen för uppliktad, utan att den derför upphör att vara tt verkligt aktstycke tt NU ORO RI