Aftonbladet – 14 augusti 1868, sida 3

Mrs. Luan såg ännu helt orolig ut, men vågade icke komma fram med några vidare invändningar. Efter frukosten gick Dora ir isitt rom, packade upp siva saker och tog fram några af dessa små lyxartiklar, son utgöra en fägnad för en qvinnas öga och hjerta. Hon hade räddat dem från det store allmänna skeppsbrotiet, icke endast derföre att vanan hade gjort dem kära för henne utan derföre att de, eburu dyrbara i sitt slag skulle ha inbringat litet eller intet, om de gått under klubban. Inom en timme hade rummet, i enlighet med Doras förutsägelse fått ett helt annat utseende. Hon hade hängt upp nägra aqvareller på väggarne, spikat upp tvenne konsollister med Shakespeares oc Dantes byster i. brons, och i stället för de smutsiga och simpla, franska porslinsvaserna fyllda med artificiella blommor, under glaskupor, som prydde madame Bertrands kaminfris, hade Dora uppställt tvenne blå och hvita vaser af äkta kinesiskt porslin, hvilka hon fylide med friska blommor, köpta af en qvinna på gatan. Detta jemte-en sykorg på bordet, några få böcker på en hylla och här och der nägra qvinliga småsaker, förändrade till den grad rummets utseende, att då mrs Courtenay kom ditut inifrån och såg det igen, uppgaf hon ett litet skri af förtjusning, slog ihop händerna af beundran och utbrast: Ja, du är då en riktig liten fet Tjugu ören för spikar och tjugn ören för blommor, sade Dora, i det hon med en triomferande blick betraktade sin tant. , vAlltsammans går till fyrtio öre —, Mrs Luan teg, men om hon vågat, skulle bon ha sagt, att dessa fyrtio ören voro illa använda. Dora hade under hela dagen baft mycket