Aftonbladet – 14 augusti 1868, sida 3

lade och kunde icke gå. Två personer förde honom till hans fars i grannskapet beglägna bostad. I början tycktes Saniers sår ej vara farligt; men hans tillstånd försämrades, och han ligger nu för döden. Officerens sabel hade nemligen inträngt mycket djupare än man först trodde. Efter det redan omtalade beslaget å tidniogen La Lanterne har dess redaktör Roche fort blifvit stämd till polisdomstolen för uppvigling till hat och förakt mot. regeringen . I samt skymfliga yttranden om kejsarens på son; men ej nog härmed lär polisdomaren äfven, enligt hvad Journal de Paris säger sig veta, låtit utfärda befallning att genast arreIstera Rochefort. Denne, som i tid erhöll kännedom om arresteringsordern, har dock lemnat Frankrike och begifvit sig till Briässel, hvarest han ämnar omtrycka det i beslag tagna numret af sin tidning. Det ovanliga uppseende, beslaget väckt, förklaras dels af tidningens oerhörda spridning (det påstås, att 120,000 exemplar tryckas), dels af utgifvarens senaste händelser och rättegångar, och har icke heller förminskats genom det: sätt, hvarpå polisen gick tillväga vid beslaget. Polissergeanterna ryckte på öppen gata tidniogen ur händerva på personer, som redan I före beslaget köpt den. En omnibus, i hvilken en ung man satt och läste La Lanterne, l anhölls och tidningen togs ifrån mannen, som till på köpet visiterades på gatan af polisen, för att få utrönt, om han icke hade flera exemplar. Detsamma hände en person, som i en fiacre läste tidningen. Det oaktadt kan polisen icke förhindra, att en icke obetydlig I handel ännu drifves med den förbjudna artikeln. Den 8 dennes såldes ett exemplar på Cafe Madrid för 100 francs, ett annat för 65. Det vanliga priset är nu 20 francs. Rochefort tyckes sjelf ha förutsett, att hans Iblad skalle duka under för myndigheternas förföljelser, och har kanske just derför i det senaste numret uppträdt häftigare än förut. IHan klandrar der bland annat regeringen, derför att hon oupphörligt berömmer sig sjelf i Movitören och alla officiösa tidningar. Derpå anmärker han, att dekretet af den 19 Jan. blott blifvit utfärdadt derföre, att man sagt kejsaren, att det icke var någon möjlighet, att hans. son skulle komma att regera efter honom, såframt icke ett liberalt styrelsesystem infördes, Man hade således en tolf års gosse att tacka för presslagen och lagen om församlingsrätten, och om kejsaren hade haft en dotter i stället för en son, skuile allt ha gått efter den gamlia slentrianen. Rochefort skonar icke heller kejsarinnan. Att hon för ordet i ministerrådet tyckes honom vara detsamma som. att, fru Pereire skulle få i I uppdrag af att föra ordet i Credit mobiliers styrelse. Han gör sig lustig öfver, att kejsaren, som kailat 1,200,000 bönder under vapen, vill stifta en landtbruksakaderni o. s. v. NORD-TYSKLAND. Vi meddelade för ett par dagar sedan efter den wienska tidmngen Neue freie Presse innehållet af en instruktionsskrifvelse, som preussiska sändebudet i Florens, grefve Usedom i förra månaden skall hafva mottagit från regeringen i Berlin. Neue freie Presse pästår, att analysen af detta märkliga aktstycke blifvit tidningen tillsänd från en korrespondent i London, och yttrar det hopp att snart kunna meddela depeschens fullständiga ordalydelse. Den förmodan ligger dock nära, att aktstycket — såframt en sådan depesch verkligen existerar — icke blifvit tidningen tillskickadt från London, utan snarare från Berlin eller Florens, der det genom någon indiskretion kan ha kommit till obe1 hörigas skunskap. Innehållet påminner i hög grad om den not, som preussiska sä budet i Wien, baron Werther,.i fi under konungakröningen i Pesth tillsände sin regering angående stämmningen i Ungern; den blef visserligen dementerad af den officiösa pressen i Berlin, men ingen tviflade på ailvar om dess äkthet. Den preussiska instruk! tionsnot till grefve Usedom, om hvilken nul är tal, innehåller en vägledning för sände-!l budet till att bearbeta den offentliga menin-: ; gen i Italien och uppställer synpunkter, som, om de bekräftade sig, i hög grad skulle kompromettera den preussiska regeringen. Det unde för öfrigt förutses, att saken skulle(i väcka betydligt uppseende under den nuva-f rande spänningen i Italien, der man just förs ögonblicket i anledning af Lamarmoras in-ls terpeliation med ifver behandlar frågan om det framtida förhållandet till Preussen. Times t för den 7 dennes innebåller redan ett telegrafiskt utdrag af Neue freie Presses artikeljl för den 6 dennes. I sitt följande nummer 1 (för den 8) meddelar det wieoska bladet en: ny korrespondens från London,, hvilken yt-j: terligare detaljerar det hemlighetsfalla akt-s styckets innehåll. Såsom sragmenter af de-dq peschen anföras följande satser: TysklandF och Italien äro naturliga allierade. Ttalienst naturliga rival är Frankrike: Låtom ossir tänka oss ett sjelfständigt, fullkomligt enigt l Italien, hvilket herrskar i Medelbafvet, och ett likaledes enigt Tyskland, som är herre ils Östersjön; det skall a kunna falla Italien s in att vilja herrska i Östersjön eller omvändt !s Tyskland att herrska i Medelhafvet. Beggelo makterna kunna icke stå i något annat för-s hållande till hvarandra än ett vänskapsför-o hållande. Men Italien och Tyskland äro omja gifna af folk, som söka utvidga sig på deras bekostnad. Mot norden tryckes Tyskland afn England (?!) och förr eller senare kommere Orienten (?) att utöfva en tryckning på Ita-!s lien... Tyskland måste ännu före slutet afld 1868 vara samladt till en mäktig stat. Itait ien och Frankrike kunna aldrig i längden !d rlikas, ty naturen har kastat ett tvedräg-jv tens äple emellan dem: Medelhafvet. Frank-j: rike måste med afundsjuka se, att Italien!d eger Medelhafvets rikaste och skönaste ku-lle ster samt beherrskar sjövägen till Orientenv och Indien. Nederlaget vid Lissa väcktelsi derför den största glädje i Frankrike. Attji Frankrike 1859 visade någon sympati förf! talien, var en ren tillfällighet; Frankrikes !d oda sor ET BO SST RN INNE SALE Eon CSN TA NAVET BERGIGA Mrs. Luan såg ännu helt orolig ut, menjv vågade icke komma fram med några vidare! g invändningar. Efter frukosten gick Dora in!f isitt rom, packade upp sina saker och togo fram några af dessa små lyxartiklar, som!k utgöra en fägnad för en qvinnas öga och ih hjerta. Hon hade räddat dem från det stora f allmänna skepnsbrottet. icke endast derföre!a