Aftonbladet – 14 augusti 1868, sida 3

bara Bertrand rätt och slätt, Jiksom om hon varit en karl, rymde han bort utan ati betala den hederliga gumman. Dora skrattade muntert. Jaså, göra de så der i Frankrike också? frågade bon. Mitt söta barn bur kan du vara så enfaldig? De göra det öfverallt. Men det ij både synd och skam att narra en stackars gammäl gumma, som, efter allt hvad hon berättat mig om sig sjelf, måste vara en afd bästa menniskor, som någonsin lefvat på jorden ? Dora sökte icke att svara på detta. Hor visste att det var hennes mors vana at bilda sin åsigt om folk på grund af det då sjelf berättade om sig. Hon åhörde derför loftalen öfver madame Bertrand med ett förnöjdt leende, utan att göra annan anmärkning än denna belt allvarsamma fråga: Jag undrar just om monsieur Theodore kurtiserade henne? Men, kära barn, jag har ju sagt dig at hon är gammal, mycket gammal! invände hennes mor, som i samma andedrag underrättade hepne om att frukosten var färdig och att madame Bertrand sjelf hade vari så god och rustat till den. Dora kastade en snabb och forskande blick omkring i salem, då hon kom ned till frukosten. Det var ett rum med ett temliiger snyggt, kallt och fattigt utseende, Men du skall allt få ett annat utseende innan dagen är slut, sade Dora högt. Jag talar till rummet, tant, tillade hou Teende åt mrs Lnans bestörta min. Siösa inte, Dora! utbrast mrs ILnvan, i de bon helt förskräckt satte ifrån sig sin kopp. Jo, jag får allt lof att göra det; men det sken inte mulen örestäkningen., Jug to art rikstfitrarnt förbftttast nun