Aftonbladet – 13 augusti 1868, sida 3

misstänkt såsom en intrig, den är en rättskaffens mans arbete, genom hvilket han vinner förtroende. Måtte man blott icke störa oss i detta arbete, utan underlätta det för oss genom en öppen och ärlig sympati, genom en sådan sympati, som den, hvilken de när och fjerran ifrån kommande festdeltagarne på ett så öfverraskande och välgörande sätt medfört åt oss och för hvilken vi icke nog kunna tacka dem; Tyskland skall icke få skäl att ångra det! (Bifa!l.)) Låt mig nu, mina herrar, fullända mina tankar genom att tala ett ord med er, icke blott såsom tysk, utan egentligen såsom österrikare. Österrikes känsla för och med Tyskland är något, som säkerligen intet parti i Tyskland och jag vågar djerft tillägga ingen nationalitet inom den österrikiska helstaten tillbakavisar. (Bifall.) Men vill man, mina herrar, göra det tyska elementet i Österrike till bärare af denna tanke, då bör man icke skilja det från de andra stammarne, hvilka tillhöra riket med samma rätt, samma tro, samma bepröfvade tapperhet och tillgifvenhet, (Bifall). Föreniogen af och endrägten mellan alla de under vår höge kejsares spira lefvande folk är det, som ensamt kan borga för uppfyllandet af Österrikes kulturhistoriska mission, hvari både det sjelf och Tyskland äro intresserade. Derför, mina herrar, gäller min skål freden och försoningen, såsom bärare för ett regelmessigt framåtskridande, såsom vårdare för en sund frihet och såsom grundpelare för en säker och varaktig ordning. Lefve freden och försoningen. (Stormande och ihållande bifallsrop och handklappningar.)