Aftonbladet – 13 augusti 1868, sida 3

förklarat sig villig att från medlet af Sept. funder loppet af några veckor föreläsa öfver Folkslagens eller nationaliteternas utveckTling,. SOROS OF UTRIKES. Aterigen har polisen lagt beslag på den af Rochefort utgifna tidningen Lanterne, hvilket naturligtvis väckt oerhördt uppseende i Paris, då tidningen för närvarande torde vara den mest spridda i den franska hufvudstaden. Härom berättar en korrespondent den 8 dennes: Denna dags händelse är heslaget å La Lanterne. Det verkställdes i dag kl. mellan 19 och 10 på morgonen. Poliskommissarierne borttogo tidningen hos bokhandiarne och på tidningens kontor. En stor folkhop hade samlat sig r expeditionslokalen på Rossini-gatan och såg ganska hotande ut; men några allvarsammare demonstrotioner föreföllo ej. Tryckeriet på Rue du Bouloi, der tidningen tryckes, bevakas äfven af polis; man släpper ingen ut deriirån, som man icke förut visiterat, för att se efter, om han ci vill smuggla ut exemplar af La Lanterne. Underrättelsen om händelsen spred s i löpeld i hela staden. Naturligtvis har ett stort antal exemplar undgått polisens klor (omkring 50,000 ex. borttogos), och de sälJas till höga pris; kl. 11 kunde man ännu få dem för 2 francs; kl. 12 betatades de med 3, kl. 1 med 5, 6, 8, 10 francs, ja till och med mera. Hutvodhandeln med de polisen undsluppna exemplaren bedrifves dock på börsen, der de nästan öppet efterfrågas och utbjudas; aldrig har väl der något papper gätt i handeln med så ofantliga premier (25 gånger det ursprungliga priset). Rochefort talar 1 det i beslag tagna numret om de honom. adömda 4 månaders fängelse för det han misshandlat boktryckaren Rochette(han hade med två vänner uppsökt denue på hans tryckeri för att utmana honom på duell och gaf honom en örfil, då han vägrade antaga utmaningen) samt an I domrarne som regeringen på det häftigaste. NORD-TYSKLAND. I Berlin har i dessa dagar utkommit en broschyr af grefve Mönster (medlem af nord. tyska riksdagen, förut i konung Georgs Hannover tjenst), hvari denne utvecklar nöd. vändigheten af att företaga en grundlig reform af det nordtyska förbuudet för att ävä gabringa större centralisation och enhet. Grefven uppmanvar det konservativa partiet att ställa sig i spetsen för en agitation i denna riktning och väntar af det nordtyska förbundets furstar, att de sjelfva skola räcka hand dertill. Reformen skall bestå uti, att konungen af Preussen, efter uppmaning af Tysklauds farstar, antager titel af konung eller kejsare af Tyskland, att det nuvarande förbundsrådet upphäfves och att i dess ställe al konung Wilhelm utnämnes en ansvarig förbundsminvister samt en furstekammare, i hvilken förbundsstaternas furstar, hansestäderpas borgmästare, de myndiga prinsarne al de regerande furstehusen, de hittillsvarande ståndsherrarne och måhända äfven en del konungsvalda medlemmar borde hafva säte. Författaren menar, att det preussiska herrehuset till ersättning bör afskaffas och den preussiska författningen i det hela taget simplificeras, i det alla vigtigare ärenden öfvergå till riksdagen, medan landtdagarne blott behålla de provinsiella ärendena. ÖSTERRIKE. Innehållet af baron Beusts tal på skyttebanketten i Wien den 6 dennes har icke blitvit fullkomligt korrekt återgifvet i telegrammerna till de tyska och engelska tidningarne, Man skulle efter dessa tro, att rikskanslerus enda föremaäl hade varit att uttala sig för fred och försoniog med Preussen och undvikande af hvarje inblandning i Tyskland, men Beust betonar tillika med stor bestämdhet de pligter och konsiderationer, som Österrike måste ålägga sig i förhållande till öfriga (icke tyska) nationaliteter, som finnas i monarkien. Man erhåller sålunda det in , att Beust blifvit langt mer bekymrad öfver de elaka följder, som festens exklusiv kunde medföra bland de slaviska kronländernas upphetsade befolkningar, än öfver den obelåtenhet, som festen möjligtvis väckt i Berlin. Rikskansiern uttalade sig i det väsentliga sålunda: Mina herrar! I det land jag förut tillhörde deltog jag i firandet af två stora tyska nationalfester. Afvern-vid dessa tillfällen voro alla uppfyllda af den ädlaste hänförelse; intet missljud ingrep störande, och hur skönt sammansmälte icke vid den sista af dessa fester sångens harmoni med tankens, känslornas och sinnelagets! Och dock hade knappt ett år förgått förrän inbördeskriget uppflammade i ljus låga. Ja, skall man här invända mot mig, det tyska folket var enigt, men dess furstar voro det icke; man skall säga, att det var de tyska regeringarne, som blefvo söndrade och förde folken till den blodiga kampen. Detta är emellertid en ofantlig villfarelse! I våra dagar föres icke längre något kabinettskrig. -(Stormande bifall.) Den som påstår det, kan lika så gerna påstå, att derför att : ovädret nedstörtar ofvanifrån, bildas det ide högre regionerna och icke af de dunster, som nedifrån stiga i luften. (Bifall. Rop: Mycket bra!) Det tyska folket var ingalunda enigt. Helt visst ville alla ba ett enigt, mäktigt, fritt Tyskland, men hur detta skulle åvägabringas. derom tänkte man olika i norr och söder, derom herrskade i de olika delarne af norden och södern skiljaktiga åsigter. Emedan partiståndpunkten tyvärr är oböjlig, och då de bemedlande sträfvandena oftast bli behandlade med missaktning, måste en mäktig konflikt uppkomma. Måtte dessa emärtsamma minnen nu icke vara förgätna! Lösen och programmer kunna, bur mycket de än motsvara de skiljaktiga riktninsarneiden allmänna meningen, icke ensamma bidraga att befrämja det gemensamma bästa. Etträttrådigt och billigt tänkesätt, bestämda och ärliga handlingar ir det som försonar partierna (bifall) och alstrar nskap mellan nationerna. (Lifligt bifall.) Österrikes politik tränger sig icke mer in i Tysklands ingelägenheter och det är icke tankarne på att itöfva vedergällning, som uppfylla sinnena i detta rike; men ingen traktat hindrar Österrike attförvärfva sig aktning, förtroende och tillgifvenhet gesom det som folk och regering frambringa och k Den fria utveci lingen v la ndliga och dr