Aftonbladet – 13 augusti 1868, sida 3

) POAGAG TUR CM BART UV Fale UILIR: Let freden och försoningen. (Stormande och ihållande ij bifallsrop och handklappningar.) MHarstrandsbaden. Af T. J. Hartelius. t luften intager vattnet största utsträckningen af alla kroppar, som finnas på I vår jord: Rent vatten består endast af två kemiskt förenade gasarter: syre och väte, Hikasom luften är en mekanisk blandning af I hufvudsakligen syre och qväfve. Med för svinnandet eller med någon betydlig föränIdring af vår jords atmosfer, skulle hela utsträckningen af nuvarande växtoch djurlif försvinna; men utan vatten skulle lika litet något lif ega bestånd. Att vattnet ingår till bildningen af vår kropp med öfver tre fjerdedelar, torde tala tillräckligt för dess betydelse inom lifsekonomien. Här är frågan om vattets betydelse som yttre medel, användt å till tvättningar och bad. I Första frågan härvid är: huruvida vatten I vid badning insuges genom yttre budeh eller licke. Yttre huden är sammansatt sf 0 egentliga huden eller läderhuden, hvilken är genomdragen af talrika kärl och nerver, trängande sig upp i dess öfre yta. Att Jen spets, fin som den finaste knappnålsudd, Jalltid träffar på blodkärl och smärtande nerver i huden, torde bäst vittna om kärlens Joch nervernas täta utbredning härstädes. Dessutom äro talrika talgoch svettkörtlar nedsänkta i läderhuden. Beskaffenheten af denna läderhudens väfnad hindrar ej insugning af vatten. Men läderhuden är ytterst beklädd med 2:0 öfverhuden (epidermis), bestående af öfver hvarandra varande cellager, at hvilka de undre bestå af runda, mjuka celler och de öfre, i mån som, de ligga nära ytan, af torra och hårda. Öfverhudens cellager äro inoljade af talgkörtlarnes sekret. Enligt Krauses och flera andras försök är öfverhuden ogenomtränglig för vätskor, som icke mekaniskt. eller kemiskt förä eller kemi förändra densamma. För lösningen af frågan hafva likväl många rön blifvit anställda, och märnvärdigt nog, hafva resultaterna gifvit anle: ning till två motsatt olika åsigter: Den exa antager, att vatten insuges genom yttre Leden, den andra förnekar detta, såvida ej i.:verhuden blifyit aflossad. Så intressänta de häröfver gjorda expe:imenterna kunna vara, skulle de dock vara för vidlyftiga att här beskrifvas. Såsen motsatta åsigter måste, om den ena antag.:s, den andra förkastas. Det kan antagas afgjordt, att den senare åsigten eller att ej något vatten vid bad insuges genom yttre huden, är den rätta. Det gäller derför såsom en oafvislig sanning, att inga andra ämnen insugas genom yttre huden än sådana, som på ett mekaniskt och kemiskt sätt angripa öfverhuden. På medicinsk väg gör detta sig gällande inom praktiken. Morfin insprutas för smärtstillande ändamål mellan öfverhaden och läderhuden; gråsalva och dylika skarpa ämnen deremiot appliceras på ytterhuden. Likaså alkohol, eter, flyktiga oljor, glycerin m. fl., som upplösa talgsekretet och intränga till egentliga huden. . Således i fråga om insugning genom yttre huden, är det likgiltigt, hvilka mot öfverhuden indifferenta ämnen det till bad begagnade vattnet innehåller. Ingenting af dessa inkommer genom yttre huden, Men skulle derför alla de många naturliga eller med konst beredda bad vara i detta afseende betydelselösa? . Skulle de många balsamiska ångor och olika gaser, de i olika ångform fördelade ämnen, som bad kunna innehålla, ej inkomma i organismen? Dessa ämnen kunva inkomma i blodet genom lungorna. Yttre huden är liksom en fortsättning uti slemhinnorna, men dessa hafva en mjukare och saftigare egenskap, samt äro ej inoljade med talgkörtlarnes sekret. 1 lungorna kunna derför dylika ämnen insugas och inkomma i blodet. Den praktiska medicinen betjenar sig härutaf vid många bröståkommor, nemligen genom att låta läkemedlen inandas i stället för att intagas. Saltsjöbaden verka kraftigare, än bad uti färskt vatten, men det sker ej genom någon insugning af vattenpartiklar eller af 1 vatten upplösta ämnen, utan genom större tryck och friktion, i följd deraf att det salta vattnet har större tyngd än det färska. Vattnet inverkar direkt på de i läderhbuden utbredda nerver och kärl. Känselnerverna äro mottagliga för intryck af vattnet och leda detta intryck inåt till nerveentra; dessa väckas härigenom till ökad verksamhet, som infiuerar organverksamheten i allmänhet. De talrika små kärl, som äro utbredda i läderhuden, kunna dels utvidgas och fyllas med blod, hvarigenom blodet ledes ifrån andra delar, dels sammandragas och uttömmas, hvarigenom blodet dnrifves till inre delar. Nerver och kärl äro i beröring med kroppens öfriga organer, hvarigenom kroppen i sin helhet kan influeras af bad. Bad användas med mycket olika temperatur såsom från 4 6 till 449 C: — Till större ytterligheter drifves väl sällan temperaturen. Ifrån 4 15 till 4 359 C. torde allmänhet vara lämpligaste temperaturgraen. Rågfrågar man känsel-förnimmelsen vid kalla bad, så blir den en god, för att ej säga den bästa, vägledning vid badet, äfvensom den ger det bästa utslag öfver verkningarne. Stiger man i bassängbadet vid t. ex. 4 189 C. — vattnets vanligaste temperatur här vid Marstrand — så kännes först en lindrig kyla, hvarvid huden äfven blir blekare, beroende på sammandragning af hudkärlen och blodtörminskniog uti dem. Detta räcker vanligen ytterst kort. Straxt efter förnimmelsen af kyla, förmärkas liksom stickningar i yttre huden; afbrytes nu badet, så kännes redan under påklädnaden.en behaglig värme, jemte örre lätthet och rörlighet samt ett angenämt befinnande. Hvarpå beror detta? Vattnet afficierar känselnerverna, som leda intrycket till nervcentra, från hvilka impuls utgår till ökad verksamhet hos samtliga organerpa: hjertverksamheten stegras, respirationen blir kraftigare, hvarigenom blodet blir rikare syrsatt, omsättningen ökas, med ett ord: den fysiska lifsverksamheten blir lifligare. Härigenom uppkommer värmen och välbefinnandet. Man finner, att den ökade lifsverksamheten är en motverkan (reaktion) och en följd af det kalla vattnets inverkan. Fortfar denna inverkan längre än den tid, vid hvilken värme