Aftonbladet – 11 augusti 1868, sida 2

STOCEHGOGLM den Il Aug. Den ryska pressen följer med spänd uppmärksamhet de verkliga eller inbillade poli a tiska underhandlingar, hvilka nämnde press k benämner Frankrikes intriger, och de ledande b ryska bladen tro eller låtsa tro, att ett krig r står för dörren. — Den stora Petersburgstidc ningen Golos innehåller i ett af sina senaste r nummer en artikel rörande Frankrikes sträfvanden efter allianser med makter af andra ordningen. Denna artikel är mycket märklig, specielt med afseende på hvad deri säges om, de skandinaviska länderna. Golos yttrar bland annat följande: Vi ha ofta utpekat de franska intrigerna i och för Upprftttändet af ett sydtyskt förbund, som skulle bilda en motvigt emot det nordtyska, eller hvad som är detsamma emot Preussen, som uppenbart sträfvar att uppsluka hela Tyskland. Nu visar det sig att Frankrike icke inskränker sig härtill. Ryktena om att det vill bilda ett förbund, till en början blott en tullförening,, under franskt öfverherrskap emellan Frankrike, Holland och Belgien (några påstå äfven Schweiz, Danmark och Sverge-Norge) vinna med hvarje dag allt mer och mer trovärdighet. Väl vederlägga nägra officiösa organer dessa rykten, men några af dessa dementiförsök, såsom t. ex. Etendards, låta mera som bekräftelser. — — Så mycket vi veta har dock ingen af de makter, om hvilka här är fråga, visat någon synnerlig lust att påkläda sig det franska livreet. Belgien, hvars neutralitet är garanterad genom traktater, undertecknade af alla stormakters befullmäktigade, kan icke hysas någon önskan att utbyta sin oafhängighet1 met, ett beroende pr nrike hvilket spe nog kunde förvandla Belgien till ett , GV departement. Schweiz kan är -v franskt y : sa .uNU Mindre önSkott utbyta Sina fl, republikanska instiringssystemet nuvarande franska regeHvar, de skandinaviska folken vidkommer, . kunde ett förbund med Frankrike för dem bii fördelaktigt i det afseendet att de, stödjande sig derpå, skulle vinna mera inflytande än de nu ega på de europeiska frågorna — men detta också blott i det fallet att Frankrike handlar fallkomligt oegennyttigt. Men hvem kan öfverlemna sig åt Frankrikes oegennytta? Frankrike behöfver i detta ögonblick blott sådana bundsförvandter, hvilka i fall af en sammanstötning vid Rhen antingen kunde göra :en diversion emot p eussiska armån eller ock ställa kontingenter till ökande af den franska armens närvarande bestånd. Hvarken Belgien eller Holland, Schweiz, Danmark eller Sverge-Norge kunna i detta afseende göra Frankrike någon tjenst. Då deras resurser icke varit tillräckliga att skydda dem för utländska invasioner, äro alla dessa makter föga egnade att föra ett offensivt krig. Utan tvifvel, Preussen inger dem ganska allvarsamma farhågor; men medtäflarinnan Frankrike — icke är hon hon fullt -oegennyttig heller! Sedan länge svärma fransmännen för der venstra Rhenstranden, det är, för uppslukandet af Belgien och södra Holland, då deremot Preussen icke på fullt allvar kan önska en förening med sig af dessa länder. Nästan detsamma kan man säga om de skandinaviska makterna. Genom förlusten af Holstein och nästan hela Slesvig har Danmarks ställning i sanning blifvit kritisk. Om det också icke går upp i Preussen, så är i alla fall dess territorium alltför obetydligt för en fullkomligt oafhängig existens. Följaktligen förestår det Danmark att välja emellan, att antingen blifva en preussisk förläning elier att förvandlas till en skandinavisk provins, beroende af Stockholm. Att Frankrike härvidlag icke betyder något är uppenbart. Danmarks öde beror uteslutande på Preussens och Rysslands beslut, (sic!) hvaruppå Frankrike blottkan ha ett ytterst svagt inflytande. är egnar bladet några reflexioner åt osan. nolikheten af en på fredlig väg åvägabragt förening af Frankrike med Belgien oc Schweiz, hufvudsakligen stödjande sin bevis. ning på befolkningarnes historiskt grundlagda antipati för hvarandra samt dessutom särskilt för Belgien uppå den fara dessindustri skulle löpa genom en förening med Frankrike. Slutligen säger bladet, att det för Napoleon II blifvit en nödvändighet att genoni någon glänsande bedrift ställa i skuggan glansen af den preussiska segern vid Sadova. Man följer, säger Golos vidare, i Berlin hvarje Frankrikes steg och dess intriger. En så vigtig sak som det ifrågakomna förbundet undgår derföre ingalunda grefve Bismarcks skarpsynta blick, och han skall icke -underlåta att ställa alla möjliga hinder i vägen för de franska sträfvandena vid Baltiska hafvet eller Rhens stränder. Men liksom Napoleon III redan erhållit en ödesdiger varning af Thiers: att det icke mera går an att begå något enda misstag, så kan man nästan säkert förutsäga, att om det icke lyckas Napoleon III att utan blodsutgjutelse skapa någonting lika mäktigt som det nordtyska förbundet — då är kriget mellan Frankrike och Preassen oundvikligt. Denna öfvertygelse delas af många i sjelfva Frankrike. Ett annat särdeles märkligt och karakteristiskt uttalande finnesiKatkofs bekanta blad. Vid omnämnandet af en ,depesch från nordamerikanska ministern i Stockholm till hans re-4 gering tager sig Moskwas tidning anledning att enträget lägga ryska regeringen på hjertat nöd? vändigheten af att förvärfva en hamn för! Ryssland i Norge. . Ryssland eger i sjelfval verket ingen under hela året isfri hamn med god ankargrund; en sådan skulle derför vara j mycket önskvärd, synnerligen en med oan-;j gripliga befästningar, från hvilka man hvarje ögonblick kunde framrycka för att hota Frankrikes och Englands verldshandel. Men det! är dessa båda makter, och företrädesvis England, som motsätta sig en sådan acqvisition NR LSE EIN AST TS Bs NKEETEEERARNEEA I Vi ämnade oss bort på ett nöje, sade! mrs Courtenay i klagande ton. Jag skulle nästan ha önskat att professor Gray hade spart sin nyhet tills i morgon. Professor Gray hyser ett särdeles lifligt intresse för Doran, anmärkte John ironiskt. Såg ni inte, tant, huru han vexlade färg, då hon sade honom att hon nu var fattig, och huru snopen han aflägsnade sig? Jan, svarade mrs Courtenay i all oskuld, . han är en af Doras beundrare, förstår du..