Aftonbladet – 11 augusti 1868, sida 2

Vi ämnade oss bort på ett nöje, sad mrs Courtenay i klagande ton. Jag skull nästan ha önskat att professor Gray hade spart sin nyhet tills i morgon. Professor Gray hyser ett särdeles liflig intresse för Dora, anmärkte John ironiskt Säg ni inte, tant, huru han vexlade färg då hon sade honom att hon nu var fattig, oc! huru snopen han aflägsnade sig? Jan, svarade mrs Courtenay i all oskuld han är en af Doras beundrare, förstår du Och så var äfven mr Brown: Sista gånger hon bar denna drägt och dessa rosor, sade han att de vore infattade i guld. Brown är en skurk! sade John i förbittrad ton. Stackars John Luan! Under det sista året hade äfven han suckat vid Doras fötter Äfven han hade tyckt att hon såg älsklig ut i sin hvita sidenklädning och med rosorisitt hår, och han hade brunnit af svartsjuk vrede för hvarje gång som professor Gray eller rymmaren Brown hade sett på henne. Den ena rivalen var han nu qvitt och den andra misstänkte han att han icke vidare behöfde frakta; men hvad hjelpte väl detta? Dora hade förlorat sin förmögenhet, och John Luan var lika fattig som alltid. Han hade kommit för att föra sin tant och sin kusin ut på ett nöje, och för att dyrka och beundra Dora och kände sig helt stött öfver att andra ville öra detsamma — i stället för hvilket han hade den tvetydiga tillfredsställelsen att kalla Brown en skurk qch att veta att han på intet sätt kunde komma ut med att gifta sig med en fattig flicka och föda en hustru. Stackars John! tänkte Dora. Jag håller af honom, jag beundrar professor Gray, och len lugna, vackra mr Brown var äfven på sitt vis ganska intagande; men tanken på att bli mrs Fn. mrs Gray eller mrs Brown