Aftonbladet – 7 augusti 1868, sida 3

verldsbekanta firmorna, Erard, Pleyel 8 Wolff, Henri Herz m. fl. hafva utom sins präktiga instrumenter kitsändt särskilta cartister, med specielt uppdrag att touchera dem. I Paris, der samma ide följdes, eller naturligtvis snarare hvarifrån den förskrifver sig, urartade detta musicerande till en verklig olägenhet, ty der fanns pianos och orglar i alla länders afdelniogar och der spelades alltid ett halft dussin samtidigt. Här deremot, der utställarne kommit tillsammans på en plats kunna också artisterna bättre arrangera sig och derför ser man ofta riktiga konserter arrangerade, der exequeras quatre-mains och ensemble nummer, förnämligast piano och viol, omvexlande med solostycken än för piano eller orgel, än för sjelfspelande, pianos, d. v. s. sådane som utom sin vanliga mekanism kunna sättas i förbindelse med stora valsar på hvilka likasom i speldosorna, en del musikstycken äro arrangerade och som de utföra på pianots strängar. Publiken tycker rätt bra om att uppehålla sig i denna del af expositionen, isynnerhet som man varit artig nog att här utställa en mängd säten till fri disposition. Expositionen tyckes dömd att i allt vara en, låt vara ofullständig men i alla fall ej så illa tilltotad, kopia af pariser-uställningen. Till och med dennas beryktade stolrocess spökar här fast under en annan orm. Om aftnarne utföres som jag förut nämnt konsertmusik af en liten rätt god orkester som dertill fått sig en estrad midt för Cercle international, från hvars tak en elektrisk sol vid skymningens inträdande kastar sitt bländande sken. Följden har blifvit att denna del af parken om aftnarne är temligen talrikt besökt under det för öfrigt endast enstaka vandrare promenera omkring till de mera afsides belägna delarne Les trois freres provensaux som håller restaurationen i Cercle international har begagnat tillfället att plantera ut diverse stolar och bord i parken framför sitt etablissement, der naturligtvis kunder icke saknas. På andra sidan Aquariet deremot håller mr Francois hus, en annan restaurant från Palais Royal, hvilken tack vare sitt från orkestern aflägsna läge ser sig totalt beröfvad sina påräknade kunder. Olyckligtvis har han dock i sitt kentrakt betingat sig att ensam få hålla cafe i parken, hvarföre han troligen får betala en ganska hög hyra, ty ingen förstår som fransmännen att ge ut monopoler och låta betala lem. Nåväl han tar en vacker dag och stämmer såväl mr Nicole som freres provencaux och har i dessa dagar fått dem dömda att solidariskt betala honom en skadeersättning af 12,000 francs för den hittills förflutna tiden, och att hädanefter ta bort sina serveringsbord vid vite af 300 francs för hvarje dag de finnas qvar. Det är hårdt men förmodligen rättvist, dock tror jag att mr Francois på denna bock af hrr Nicole C:o förtjenar betydligt mera än på alla de bockar å 40 centimes han från expositionens början till dato möjligen skulle ha kunnat utminutera i parken om han fått vara ensam om trafiken. Någon förändring har likväl i sjelfva verket ännu icke inträdt, förmodligen är domen ännu ej laga kraftvunnen.