Aftonbladet – 7 augusti 1868, sida 3

Expositionen i Havre. (Från Aftonbladets korrespondent.) XL a Den 30 Juli. Atervändom för i dag till expositionen, s. v. p. Vi stannade senast i Handelskammarens rikhaltiga profutställning af socker och kaffe, spannmål och bomull etc., alla dessa hundradetals artiklar hopplockade från verldens mest åtskilda kanter och som tack vare vår tids vidt utgrenade sjöfart nu hitta vägen öfverallt och som af denna anledning förmodligen figurera vid den maritima expositionen. Från proflagret komma vi direkt in på kontoret, åtminstone finnes i den följande salongen allt hvad till ett väl ordnadt kontor hörer från den stora hufvudboken med sina messingsbeslagna hörn ända till bläck och pennor, kopiepressar, stämplar och lite till, Det är litografer, pappershandlare och bokbindare som här slagit sig ned. Väggarne pråla af mångskiftande etiketter och skyltar, gravyrer, planscher, kartor, ritningar och spelkort. Skåp och vitriner upptaga all möjlig skrifoch ritmateriel, hvaribland den kända firman A. W. Faber intager en framstående plats. Bland hufvudpjeserna trona några tryckpressar, som dock sällan äro i gång samt den från Paris bekanta maskinen, som äfven hittat väg till Stockholm, och som lemnar hundra visitkort på tre minuter. Af litografialster finnas några utmärkta prof på imitationer efter medeltidens munkarbeten, bönoch andaktsböcker rikt illustrerade med helgon, englar, onda andar, blommor och märkvärdiga djur, allt ide bjertaste färger utfördt, men det oaktadt vittnande om en högt drifven konstfärdighet. Vi lefva i maskinernas tidehvarf, det är nu afgjordt, och också gifves knappast mera något fall, der icke det menskliga snillet, alltid stadt på upptäcktsresa, hittat på någon iten knipslug maskin som förrättar det mekaniska i våra arbeten, men hvem skulle kunna ana att den oumbärliga maskinen som redan trängt sig in både i köket och salongen — vi ha ju potatesskalare, symaskiner och speldosor — också skulle tränga sig ända fram till spelbordet? Glädjens, I priffespelare, som puttra öfver den förargliga och tröttsamma gifningen, m utan prut fordrar 52 successiva armutstäckningar innan detta Herkulesarbete bringas till ett lyckligt resultat, och hvilken dyrbar tid sedan som förspilles när leken faller i händerna på en klåpare,. Nå väl, ännu en gång, glädjens! Det finnes en maskin för att blanda och ge kort. Som jag icke sett n i gång kan jag tyvärr icke yttra mig ver dess verksamhet, men uppfinnaren påstår att det är ett nöje bara att se den arbeta och att ingen artig värd som vill roa sina gäster försummar att skaffa sig en dylik blandarex. Och föröfrigt, hvilka ofantliga fördelar! Ingen missgifning och inga tummade kort, inga escamotager och snedsprång, man kan icke icke ens titta i botten. Det är ju superbt. Men ännu en gång, hvem kunde drömma om att till och med vid detta tillfälle maskinen skulle komma och erbjuda sina ovärderliga tjenster. Man skall verkligen för att falla på en sådan ide heta Piquet, ty det gör uppfinnaren pikant nog. Men låtom oss gå vidare. Från den lugna ppapeterie,-salongen, der de utställda artiklarne tala för sig sjelfva, råka vi midt ibland ett dussin leksaksfabrikanter och dessa prata olyckligtvis så mycket mera. Kasta endast I förbigående en halft förstulen blick på deras bazar och denna blick uppfångas med en hastighet, som kan bringa er till förtviflan efter att första gången ha uppväckt er beandran. Voyez voir, monsieur, voyez voir skrikes från alla håll och tacka Gud om de icke fatta er i armen och släpa er fram till sina bord med talande dockor, som ropa pappa och mamma, rulla med ögonen och gå för sig sjelfva; djur som ge ifrån sig de underligaste äten och leka karusell, och framför allt den äkta japanesiska toupien, en snurra, af hvilka alltid minst ett halft dussin hållas i gång, eller trichinoskopet., nutidens märkvärdigaste uppfinning., med hvilket man kan se infusionsdjuren i vattendroppar och dylikt. Uppriktigt sagdt har jag försökt att kika i de små tingestarne men aldrig har jag kunnat upptäcka några kryp. Icke för att jag vill missunna dem deras rättighet att men jag undrar om man i deras kontrakter inrymt på publikens vägnar en viss skyldighet att köpa, ty om tillvaron af något dylikt stadgande tyckas de likasom hafva en viss föreställning. Låtom oss för all delicke stanna här, ty då slippa vi aldrig deras välvilliga efterhängsenhet. Vi skynda alltså in i pianooch musiksalongen bredvid, der vi kunna vara säkra om att mellan 3 och 5 på eftermiddagen åtminstone trakteras gratis med musik. Di