Aftonbladet – 7 augusti 1868, sida 2

Hon talade så kallt och såg så stolt ut, att John stod alldeles mållös; men om någonting hade behöfts för att förmå honom att London, skulle denna Doras blick 0 ha astadkommit detta. Han satte sig ned utan att svara henne och såg helt butter och förlägen ut. Då hans mör och mrs Courtenay kommo in, talade han om sin resa såsom om en atgjord sak. Mrs Courtenay lyfte upp sina händer i förvåning. SR a John, hur vill du då komma till Lond fiyfeer hon. Med mr Courlena fem svarade John i likgiltig ton. Men mr Ryan skulle fördubbla dem åt digp, sade hop; ja, han skulle tredubbla dem, Johny, tillade hon med ett litet glädjeskri vid tanken på ett sadant dubblande och tredubblande; som också verkligen är högst lädjande, när det är tillgångarne och icke skulerat som på detta sätt ökas. Det är en fröjd att kunna multiplicera sitt kapital med tre, men en dylik multiplikation slutar stundom med en division af totalsumman, och då är det ledsamt nog. Men dylika sorgliga resultat ingingo aldrig i mrs Conrtenays tankeging, och hon undrade Heli njlvt öfver Johns envishet att icke låta sina fem hundra pund tredubblas at mr Ryan, Mr Ryan skulle inte vilja göra sig besvär med det, sade John för att på detta sitt slippa undan. — pJo, det gör han visst det, bara du ber honora uerom, dra pund, om den saken, mamma! sade Dora litet häftigt. Du hör ju att John önskar att komma härifrån. John hängde ned hufvudet och såg helt lägen ut; men det var sannt nog att han nskade resa, och han reste också verkligen. Då det köm till skijsmessaw förlät Dora