Aftonbladet – 7 augusti 1868, sida 2

STOCKHOLM den 7 Aug. Landtbruksmötet. Mötets öfverläggningar. Mötet hade i dag kl. emellan 8 och 9 på morgonen allmänt sammanträde i den vanliga lokalen. Sedan tvenne väckta motioner, som dock under denna sammankomst ej blefvo föremål för någon öfverläggning, blifvit föredragna, företogs till behandling följande ämne: Hvadan kommer det sig, att betydliga qvantiteter smör kunna från Finland utföras, utan att sådant eger rum från Sverges under motsvarande latitud belägna provinser, och genom hvilka medel kan samma resultat vinnas äfven hos oss ? samt isammanhang dermed frågan: Har inrättandet af bymejerier I motsvarat det med dem afsedda ändamål? Huru hafva de blifvit af vederbörande hushållningssällskap understödde, och huru äro de organiserade?) Diskussionen häröfver öppnades af landskamreraren J. A. Södermark, som bö jade med att anföra en mängd statistiska uppgifter för att visa, det importen af ladugärdsprodukter under de senaste åren tilltagit i hög grad — ett förhållande, som enligt tal:s förmenande påkallade stor uppmärksam het, synnerligast som från Finland under sam ma tid betydliga qvantiteter af nämnde produkter utskeppats. Orsaken härtill fann tal. ligga i den omständigheten, att sederna voro enklare i Finland, att sparsamhetsprincipen der mera tillämpades samt att man visste bättre tillgodogöra sig mjölkens afkastning. Inom tal:s hemort Norrland betraktades ej mjölken som någon handelsvara; ladugården ansågs som ett nödvändigt ondt. Detta miss. förhållande hade dock genom inrättande af distriktmejerier blifvit rättadt, och tal. hade ed glädje inhemtat, att de mindre jordbrukarne fått begrepp om den inkomstkälla, som de hade i sina ladugårdar. Ett dylikt mejeri hade blifvit inrättadt i närheten af Gefle— Dala-banan. De, som bodde på en half mils eller tre fjerdingsvägs afstånd, hade börjat ditföra sin mjölk och deraf funnit sig Tal. kunde derför ej annat ä laste rekommendera distriktmejerie hållningssällskapet inom Gefleborgs län hade med ett räntefritt lån af 3000 rdr till hv: arje mejeri bidragit till inrättande af dessa anstalter, som dock fordrade större ka Istyrka för att kunna drifvas med denstund osten ej genast Bland vilkoren för de erhållna lånen voro, att mejeristen skulle köpa så mycket mjölk som honom erbjöds, dock ej öfver 200 kannor om dagen samt att priset på hvarje kanna ej finge understiga 18 öre. Det senare för hällandet hade ej heller kommit i fråga, ty riset hade varierat emellan 20 och öre annan. Dessa mejerier skulle åstadkomma en förbättrad boskapsskötsel och dessutom medföra stor nytta, hvartill hörde odlingen af de ofantliga myrar, som finnas i Norrland. Löjtnant Cederborgh, som derefter fick ordet, vitsordade föregående talares uppgift, att inrättandet af bymejerier vore af stor nytta för Norrland samt tillade, att dessa anstalter voro de enda, som kunde höja åkerbruket derstädes. Derföre att nöd och fattigdom för det närvarande herrskad inom de norra länen finge man ej antaga, att dessa voro at naturen så vanlottade, som en eller annan ville göra troligt. Det vore ej markens oduglighet som var orsaken till de felslagna skördarne ; vanskötsel af åkern hade deri en god del. Hvad nu särskildt ladugårdsskötseln beträffar, så vore i detta afseende alla goda räd förspilda på norrländningen. Finge han deremot se, att mjölken finge ett värde, då skulle han blifva mån om sina kreatur samt börja att förskaffa sig förökad fodertillgång. Detta kunde dock ej ske genom andra medel än inrättandet af bymejerier. Hvilka goda resultat dessa anstalter redan lemnat, kunde talaren vitsorda af den erfarenhet, han hade om Westerbottens län. Der hade nemligen med en kostnad af 200 rdr för hvartdera inrättats 4 bymejerier, som efter 6 månader lemnat sina delegare, som utgjordes af samtlige jordbrukarne inom byn, en behållning af 2000 rdr. Sedan tal. närmare redogjort för uppkomsten och organisationen af dessa mejerier samt deras ekonomi, hvaraf bland annat framgick, att priset å en kanna vassla beräknades till 5 öre, slutade han sitt anförande med att uttrycka den förhoppning, att ett mejeri snart skulle finnas i hvarje by. När detta inträffat, skulle från Westerbottens län kunna exporteras betydliga qvantiteter ost och smör. Direktör Hazelius hade skött ett distriktmejeri under tre års tid och derunder inhemtat den erfarenheten, att de förebående ta larnes uppgifter vore alltför öfverdrifna. 23 öre för en kanna mjölk vore alldeles för mycket; detta kunde mejeristen ej i längden gå ut med att betala. Vid Haddorps mejeri vore priset på den köpta mjölken 15 å 16 öre pr anna, då man deremot beräknade gårdens jölk till 18 öre. Skilnaden emellan de olika värdena härledde sig deraf, att mjölk, som blifvit forslad ett stycke väg, sätter mindre grädde, hvarpå tal. som exempel anförde, att då mjölken från Haddorps ladugård efter 12 timmars gräddsättning lemnar 16,2 skålp. smör pr 100 kannor och efter 24 timmars 22,4 skålp., så lemnar den köpta mjölken under samma tider endast 14,5 och 14,7 skålp. Af detta förhållande framginge äfven, att mjölken ej kunde tagas på mer än en fjerdedels mils afstånd från mejeriet. Hvad vidare anslagen till distriktmejerier beträffade, så behöfdes de ej längre, än till dess uppmärksamheten blifvit väckt på saken. Hr Södermark fick nu för andra gången ordet. Han bemötte åtskilligt af hvad den föregående talaren anfört samt yttrade slutligen, att mejerierna skulle borttaga den sista lemningen af nomadlefnaden hos OSS, nemligen fäbodväsendet. Som tiden långt framskridit och ännu flera talare anmält sig, uppsköts behandlingen af denna fråga till nästa sammankomst. Derefter sammanträdde Sektionen för Skogshushållningen kl. 9 f. m. Den vid föregående sammankomst föredragna, men ej afgjorda frå Då en ändamålsenlig skogsskötse näringarne i allmänhet och landtbruket nerhet nödvändig, haru kan en dylik skogs hushållning inom vårt land allmännare åvägabringas samt för framtiden betryggas? Kan detta åstadkommas endast på öfvertygelsens väg, utan att lagstiftningen bestämmer något om den enskilta skogshushållningen?n företogs nu till förnyad behandling. Hr Södermark ansåg, att farhågorna för skogsförödelse ej voro så stora, som en och annan trodde. Inom Gefleborgs lin exporterades hvarken sparrar eller pitprops. Visserligen bedrifves skogsafverkningen derstädes i stor skala, men något missbruk hade man dock ej att befara; dessa korrigerade sig sjelfva. Det värde, skogen på senare tider fått, gjorde, att hvar och en besinnade ) Vi begagna tillfället att rätta en oriktighet, som influtit i onsdagens redogörelse för förhandlingarna inom sektionen för husdjursskötsel och mejarihandterings der det omnimnes att detta