Aftonbladet – 7 augusti 1868, sida 2

RV att beklaga sig, sade ingenting, men tänkte för sig sjelf. Nu kan John resa till London. Huru denna tanke gick från mrs Luans hufvud öfver till hennes sons, visste ingen, icke en gång John sjelf; men en afton kom han hem fast besnten att utföra denna plan. Han fann Dora sittaade allena och tankfull framför kaminen och närmade gig, med den frågan: Är det någonting nytt, Dora? o Nej, svarade hon, jag tänkte bara px våra fem hundra pund, Mr Ryan säger, att han inom kort tid skulle kunna fördubbla summan åt 0ss. Jag ämnar resa till London med mina penningar, sade John. Till London! Om han hade sagt till Amerika, skulle Dora knoappast ha sett mera öfverraskad ut. Ja, till. London, för att fullborda mina studier. Jag trer att det skall lända till min fördel. John for med fingrarna genom sina ljusa lockar och såg ut som en man hvilken har fem hundra pund och känner sin ställning i samhället. Du vill då således lemna oss!, svarade Dora mildt. Hon tänkte endast på slägtskapen, på den gamla förtroligketen, på den under årens lopp Sppväxta vänskapen, hvilket ejlt nu skulle skjutas å sido; men hennes ljufva röst och hennes milda, förebrående blick sade vida mera än detta till John Luan. Han skiftade färg och började darra. Dora, stammade kan, vi äro alltför unga, förstår dul För unga för hvad? frågade! Dora, i aet: hon reste sig upp och stod rak framför heDom,