Aftonbladet – 7 augusti 1868, sida 2

em Hvad gjorde han? Dora smög sig ut i den mörka korridoren, fram till sin brors dörr. Hon hörde en stol sakta knarra. Paul satt således; men om han hade velat sitta uppe, hvarföre stannade han inte då dernere? Hans ljus var icke släckt. Dora tittade in till honom genom nyckelhålet och smög sig derefter tillbaka med en djup suck; — Paul satt och läste i katalogen. Denna katalog blef den unge mannens verkliga plågoris. Han läste den aldrig i när varo af sin familj; men Dora visste likväl att ban studerade den qvällar och morgnar. Sin dag egnade han åt juridiska studier; men alla lediga stunder egnade han åt detta sjukliga rufvande öfver det förflutna. Det var utan tvifvel ett slags bedröflig tillfredsställelse att jemföra sitt eget fruktlösa försök med en medtäflares säkra och trygga bemödande, och uti att tänka: Jag skulle ha lyckats om jag hade gjort detta, och det var bara en hårsmån som skilde mig från segern. Om Dora hade vågat skulle hon ha gjort invändningar mot detta hans beteende; men som det nu var ansåg hon det vara bäst att tiga. Det var Pauls olycka att han måste lida i tysthet. Om någonting hade kunnat lägga en ny bitterhet till hans gäckade hopp, var det mr Corrtenays plötsliga död. Han dog på Deenah i slutet af året. Uti sitt testamente lemnade han mr Tempienore hela sin förmögenhet, med undantag af fembundra pund hvardera åt Paul, Dora och John. Fivarken hans syster, mrs Luan, eller hans svägerska, mrs Courtenay, voro omnämnda i mr Courtenays testamente. En högst besynnerlig och ohöflig menniskan, sade mrs Courtenay med mycken värdighet. Mrs Luan, som både det största skölet