Aftonbladet – 1 augusti 1868, sida 2

kommen än Paul. Deras far, en man med ovanliga kunskaper, hade icke sparat tid och möda på sina barns undervisning och hade ofta sagt, att Dora hade det bästa läshufvudet af dem båda. Dora tänkte sällan derpå; men likväl erinrade hon sig det någon gång och undrade nu om icke hennes kunskaper skulle kunna vara hennes bror till någon nytta. Hon blef länge liggande var ken och tänkte på det besök hon skulle komma att göra hos mr Ryan, de arbeten hon måste läsa och det sätt Hvarpå hon skulle kunna använda sina studier till sin brors nytta. Han måste skrifva den der katalogen och skrifva den väl, tänkte hon. Jag skulle önska att jag kunde få se Deenah och sjön och galleriet och det märkvärdiga saltkaret. Dessa tankar följde henne i hennes drömmar. Hon såg en stor enslig park med väldiga träd, en blänkande sjö och ett hvitt hus. Ilon vandrade genom dess rum. Framför henne gick mr Courtenay och, såg på henne med sitt ena öga och sade: ,Var inte rädd, mitt barn; jag är död och kan inte skada dig. Hon följde den ljudlöse gamle mannen till dess hon kom till galleriet; der gick hon allena, ty han försvann plötsligt, såsom spöken pin göra. Hon såg hvarje föremål, som ennes bror hade beskrifvit för henne och isynnerhet på det der utomordentliga saltkaret. Hemligheten rörande denna rara pors: linspjes, drömde Dora, fanns inne på en af hyllorna; men olyckligtvis hade hon knappast öppnat dörren för att titta ditin, förrän hon vaknade veh såg svlen skina in genum fönstrat. I ——