Aftonbladet – 30 juli 1868, sida 2

nätter! Emellertid talade han äfven om affärer. Ni är min rätta arfvinge,, sade han; men jag ärfde icke min egendom af mina förfäder, och hvad som inte kommit genom arf behöfver inte heller lemnas i arf. Jag skall lemna er och er syster, och John Luan ven fem hundra pund hvardera, hvilket ganska hederligt, då jag inte stod på vänskaplig fot med er aflidne far och aldrig vidare skall återse min syster. Men till hvem skall jag väl således lemna Deenah och den öfriga förmögenheten, som är ganska stor — till er elier till unga Templemore. Han var min salig hustrus systerson, och min hustru förde en rätt vacker summa med sig i boet, hvarföre han äfven, som ni ser, har sina anspråk. Han kan gerna dela sina pengar mellan er, sade Dora hastigt. Bed honom lika gerna dela sin kropp i två halfvor, sade hennes bror leende. — Jag skall emellertid lemna er det första tillfället att söka förvärfva er Deenahp, fortfor mr Courtenay. Huru detta skulle gå till, fick jag veta efter frukosten. Det var för rätt och regnigt för oss att besöka egorna; men min onkel visade mig omkring i huset. Han smög omkring i de stora öde rummen, klädd i filttofflor, likt Sömnen hos den store italienske skalden, och mera liknande sin egen vålaad än någon lefvande menniska. Men en rätt hygglig vålnad var han, det måste jag tillstä. Han är smal och smärt och så fin och nätt som man någonsin kan tänka sig. Hans rörelser äro ljudlösa, lugna och behagliga, som din katts, Dora. Jag kunde inte låta. bli att beundra den fulländade nättheten s inbeten hos denne obetydiig bil Han har gjort sitt hus liksom sig sjelf tid nägpnting riktigt fullständigt. FNi har inte sett mina samlingars, satte han; sdem måste