Aftonbladet – 28 juli 1868, sida 2

STOCKHOLM den 28 Juli. Expositionen i Havre. (Från Aftonbladets korrespondent.) Xx. Den 23 Juli. Havre har, tack vare de varierande tilltällningarne dess exposition gifvit anledning . ill, i dessa dagar tagit ett betydande steg i ramåtskridande och civilisation, det har fått in hippodrom, har blifvit inskrifvet i JockeyUlubs stora bok och har erfarit den outsägiga njutningen att kunna våga ett eller annat hundra eller tusental francs på en hästs mer eller mindre problematiska snabbhet. O, hvad det ändå är skönt att vara turfest. Också komma den 19 och 20 Juli, de bäda kapplöpningsdagarne att bildå epok i Havres historia. Ungefär tre qvarts mil från Havre ligcer! den lilla staden, Harfleur, långt före Hav:es, uppkomst Normandiets förnämsta hamn och enligt häfderna ett ständigt trätofrö mellan England och Frankrike, som båda ville vara i besittning af denna nyckel till Seinen. Den är nemligen belägen vid utloppet af en liten flod la Lezarde i sjelfva Seinemynningen. Allt efter som fartygen blefvo större blef vattnet i Harfleurs hamn grundare genom de oupphörliga afsättningar af sand och grus som Seinen i förbifarten gjorde och följaktligen blef Harfleur allt otillgängligare för sjöfart, hvilket, påstås det, blef orsaken till Havres uppkomst. Harfleur, oaktadt sina historiska minnen, förföll sålunda och är i närvarande stund en den obetydligaste village; ett och annat grundgående fartyg, som ibland kraflar sig fram till dess blygsamma kaj, är enda återstoden af dess fordna skeppsfart. Men Harfleur Harfleur! Du äst ingalunda den minsta bland städer! ty hvad Havre till utförande af sina ärelystna planer ej hade, det egde du, vemligen en för den tillämnade kappridningen lämplig terräng och sålunda fick det stolta Havre taga sin tillflykt till sin fordom undanträngda rival, som nu ser en gryende morgonorodnad af dess fordna glans helt plötsligt återvända efter seklers natt. Också lät det tacksamma municipaliteteti glädjen uppresa en äreport åt organisåtörerna af dessa tillställningar, som för tvenne dagar skulle tjugudubbla antalet af dess invånare. Mäten. omgjordade sig -med sitt trefärgade schärp, kallade sina adjointer. till. sin sida, sina trogna pompierer till hedersvakt, besteg den för tillfället uppresta tribunen och lät högtidligen hålla en messa i fria luften, om för välsignande af äreporten, den nybyggda bron eller kappridningarne skall jag låta vara osagdt, emedan jag just anlände till stället, då stadens kanon, som en annan kommun så pompöst med sig, med sin väldiga stämma tillkännagaf festens slut. Jag vet således heller icke om mären höll något tal och om det-i sådant falk-var jemförligt med ett dylikt af en konfrater, som vid något högtidligt tillfälle lär ha yttrat: Pompiers!, 1 älsken kejsaren, inte sannt? Kejsaren är pompierernas fader, kejsaren är alla pompierers fader! Allt efter som tiden-framskred började folkströmmen antaga allt-väldigare proportioner. Oaktadt den brännande solen, som med outtröttlig frikostighet sänder oss sina hetaste strålar och jagar upp. temperaturen till en höjd, som i går steg till 38 grader i skuggan, skyndade alla, till vagns eller fots, ut på den vidsträckta slätten, der snart de förädlade representanterna af det ädlaste bland djur skulle utveckla de framstående egenskaper, som höja dem öfver vanliga åkarkampar. Förslaget om den nya kapplöpningsbanans anläggande mottogs inom turf-verlden med bifall. Ansedde sportmen, såvälinom Frankrike som England anmälde: sig till täfling, hertigen af Hamilton mottog kallelsen till prisdomare. Grefvar, baroner, markiser och prinsar infunno sig personligen för att bevaka sina intressen, och när till på köpet Alex. Dumas tog tillställningen under sitt mäktiga beskydd, var det naturligt att tilloppet af besökande skulle blifva betydligt. Också var taflan en bland de lifligaste. De angränsande kullarne voro . garnerade med åskådare, som för att få se gratis nöjde sig med fogelperspektiv,. På tribunerna och i de eleganta ekipagerna tronade blixtrande toiletter, hvaribland naturligtvis ces dames ej ådrogo sig minsta uppmärksamheten. (En ny hårprydnad. coiffure å la pieuvre, presenterades bland annat och som förmodligen har aquariet att tacka för sin tillkomst, således har det ju alltid varit nyttigt till något). Lotteriagenterna uppträdde i frestares skepnader och förledde af alla krafter till parier,, — hvad är en kappridning utan sadane? -Jockejerna jagade förbi på sina flåsande springare och tumlade flitigt af vid sprängandet öfver de olika hindren, häckar, vallar, vattenfyllda diken etc. Armar och ben vrickades ur led, hästar och jockejer haltade i kompani, segrarne helsades med applåder och bravorop, champagnekorkarne smällde och allt var lif och lust, hvad kan man mera begära. Första dagen var endast Steeple chase; dagen derpå deremot var trafridt och kappkörning. Priserna delades temligen jemnt mellan engelsmän och fransmän så att nationalstoltheten å båda sidor kan finna sig tillfredsställd. En fiffig historia berättades efteråt om en af pristagarne, som uppgifves Jå ett egendomligt sätt hafva vunnit hundra och några tusen francs. Hans häst var nemligen inskrifven i tvenne olika kurser. I den första visade han sig alldeles omedgörlig, kastade af sin ryttare, sprang på sidan om hindren i stället för att hoppa öfver o.s.v. Egaren var förtviflad och kunde ej begripa huru det var fatt, men då hans häst i en senare kurs åter skulle uppträda parerade han i alla fall, tiotusen francs hit, tjugutasen dit och hade ej svårt att finna vadhållare. Nåväl, utgånKRATTA SA ERFARA To AA länge längtat efter döden, som efter en vän. Man nn när jag vet att han efar ntanför