Aftonbladet – 28 juli 1868, sida 2

fven utan en sådan orsak är det icke troligt att hon hållit ut mer än några vecko ännu och hennes lif hade dock blott varit ett ökadt lidande. Hör! tillade han hastig och skyndade in i sjukrummet. Greftvinnan hade vaknat vid ett häftigt antall af hosta. Det var ännu svårare är dagen förut och en ännu större mattighet inträdde efter dess slut. Annu ett sådant och det är slut, hade läkaren sagt till Dahl Det kommer troligen i morgon. Han had derpå skrifvit ett recept — något som skull lindra plågorna, sade han, och gifva der sjuka ro, lofvat att återkomma föl iJande dag. Pastorn gick utan att hafva återsett Eva som ej heller nu kunde lemna sin mor. Det var andra dagens afton. Grefvinnar hade haft ett långt samtal med läkaren, och han var nu borta, men skulle återkomma ännu en gång denna dag, huru sent det än kunde blifva. — Grefvinnan var ensam med sin dotter. Mitt barn, sade hon mycket mildt, min älskade lilla flicka, kom hit till mig och läg; din arm under mitt bufvad. Så — tack! Se på mig med dina ljufva ögon och säg mig, kan du älska mig sådan jag är, oaktadt mina många fel och synder, oaktadt allt hvad jag brutit mot dig? Ack, moder, hvilken frågals Svara mig, min dotter. j Ja, jagälskar dig, moder! Mitt hjerta längtar till ditt; min känsla är varm för dig, Ockh när du talar så der mildt och vänligt till mig, då hviskar det i min själ: Ack, det är min moders röst, min moders körlek som så talar.s Eva, jag har mycket felat, mycket brutit, och jag kan ej godtgöra ett enda af mina felsteg. Och nu står jag vid min öppnade graf — nej, dotter, dera ioke så — Jug har