Aftonbladet – 25 juli 1868, sida 3

ge mig er dotter eller ej, så ber jag er vara viss på att jag aldrig skall upphöra att älska henne, äfven om vi skulle for alltid blifva skilda, äfven om jag skulle förlora hennes hjerta — hon skall alltid ega mitt!b Han vände sig om för att gå. Han var mycket upprörd och på hans panna flammade vredens rodnad. .Blif qvar! sade grefvinnan skarpt. Jag vill vara allena med min dotter och denne manp, tillade hon, vänd till de öfriga. Alla kammade genast rummet, ngen hade försökt afbryta samta: fie hade brustit i gråt, ne dr a å ärk T et hade knappt nn lek Eva stod ännu framför moglute . uon stridde med sig sjelf, obe.vam om hvad namn hon skulle gifva pastorns uppförande, som hon ej kunde begripa. Grefvinnan satt qvar i soffan, upprätt med blek panna, men på hvardera kinden brann en mörk röd fläck. Sätt dig! sade hon till Eva, som lydde utan att svara. Och ni; herr pastor, ni, som talar så mycket om rätt, säg mig hvad rätt har då ni att föra ett sådant språk till mig? Pastorn betänkte sig ett ögonblick innan han svarade. Han hade förgått sig, det kunde ej bestridas: han hade haft rättisak, men orätt i sätt. Det är sannt, sade han slutligen temligen lugnt, ehuru hans stämma darrade litet, det är icke jag som borde hafva sagt er detta, min fru, jag erkänner det och jag ber er förlåta mig. Men hvem skulle. eljest sagt det? Skulle ni hafva gjort det sjelf? Jag tror det icke. Och jag tror dessutom att jag ej har något annat att ångra än det att jag icke förde ett mildare språk, ty ni måste dock medgifva, fru grefvinna, att jag ej saknade anledning till de ord jag yttrade.s ALät bss kmaa deta ämnen, svarade