Aftonbladet – 25 juli 1868, sida 3

Här och der i backarna. (Bref till Aftonbladet.) V. Röldal den 9 Juli. Totakvattnet rullar sig i höga vågor, d vi tåga ut från Rolandsstranden och styr kosan mot det fjell som vi måste stig: öfver för att komma till Grungedal. En storn ute på ett litet fjellvatten är långt farligar än när det blåser ute på fjorden. Vindarnt rusa ned från alla sidor och det lätta vatt net flyger i hvirflar högt upp i luften. Fö att komma fram måste vi med båten smyg: utefter stränderna. Roddaren är en man i sina bästa år och gårdsegare från trakten. Nu har han doch sålt gården för 1200 specier och vill flytt löfver till Amerika. Och hvarför reser du från ditt fosterland ? fråga vi. : Jag tänker att få bättre derborta, svaj rade roddaren. b b n Å t t t e To a: tt fre Har du då så svårt här? Det vill inte räcka till, ser du. För tolf år sedan gifte jag mig och hade gården skuldfri. Nu har jag redan tio barn och hälften af gården stod i skuld nu när jag sålde den. I Det som blef öfver skall räcka till respengar Joch sen litar jag på Gud och mina starka Jarmar Tio bara efter tolf års äktenskap, det är lju ett vackert resultat, som borde förtjena nationa lbelöning, men som nu i stället tvingar familjen att segla bort till fjerran vestern, för att söka utkomst för sin fruktsamhet i ett fruktbarare land. Vi lemna båten och stiga uppför det branta fjellet tills vi hinna toppen, der vi se ned öfver Grungedalen. Höga och stela bergväggar stupa på ömse sidor ned i dalen, der ett längt och smalt vatten sträcker sig upp i riktning mot det hvita Haukelifjellet, som höjer sig i fonden. Norra sidan af dalen är bebyggd och der vexla gräsmarkerna om med kornåkrarne. I Grungedal träffa vi en bonde, som är villig att följa oss öfver Haukeli. Det ären man som är van att vandra fram öfver snöfjellet och vi kunna tryggt anförtro oss åt honom. Han har också ett godt förråd af gamla sägner och byhistorier, som skola komma till pass under den långa vägen. Här 1 gården bor en Huldreslägt, säger han och pekar på en gård tätt under fjellet. Folket der är störst och starkast i hela Grungedalen. För långa tider tillbaka bodde der en gut, som icke ville gifta sig derför att han i hela bygden icke fann en flicka som var god nog åt sig. En dag ställde sig guten vid vattoet för att fiska, men han fick ingen fisk. Då kom der till sist en gammal käring som helsade honom och sade: Du tar ingen fisk i dag om du inte vill gå med mig. — Med dig vill jag inte gå, sade guten. — Åhjo. kom ändå! — Nåja, jag vill. Och så följde guten med käringen uppåt fjellet. Då de kommo högst upp öppnade sig berget och de gingo in i en stor sal, som lyste af håde silfver och guld. Skulle du vilja ha min dotter der ? sporde käringen. Jag tror icke det, svarade guten. Du ska få se henne. Käringen öppnade en kammardörr och der kom ut en jänta med hår så svart som jern. Hvad tycker du om den ? Den tycker jag inte mycket omp, svarade guten. Då öppnade käringen den :andra kammardörren och der kom ut en jänta som hade hår så brunt som koppar. Hvad tycker du om den? frågade käringen. Den tycker jag bättre om, svarade guten. Käringen öppnade den tredje kammardörren och der kom ut en jänta med hår så gult som guld. Den tycker jag om! sade guten straxt och så fick han henne till hustru. På hemvägen gick han ner till vattnet och fick så mycket fisk att han måste föra hem den på en klöfjehäst. När det så led på tiden så fick hvar ko på gården en kalf. Bonden ville att de skulle lefva aliesammans, men huldrans dotter slagtade alla kalfvarne och ställde till gästabud. Då blef bonden ond och tog sin hustru i örat, hvarpå han gick bort till smedjan och ställde sig att smida hästskor. Men fastän han var en skicklig smed så ville det icke rätt lyckas, ty än blef skon för stor och än för liten. Efter en stund kom hustrun ner till honom. pInte ska du göra dig så mycket besvär,, sade hon och böjde alla hästskor till rätta med bara händerna. Då blef bonden rädd och lotvade att aldrig ia henne i örat mer. När det sedan blef vår och kreaturen släpptes ut på bete hade hvar ko en kalf med sig, Du slagtade ju kalfvarne, sade bonden. Hvar ko får alltid två kalfvar och en tar huldran, men af oss tar hon ingen, och derför har du en kalf qvar fast du slagtar en, sade huldrans dotter. Bonden blef så hjertinnerligen glad och sen lefde han lycklig med sin hustru. Deras afkomlingar vlefvo stora, starka och välmåenle folk. Några bo här i dalen, men de flesta i Hiterdal. Vägvisaren slutar sin saga och nu är det också slut med postvägen. Innan ni börjar stiga upp på Haukeli, så bered er på en svår väg, ty vägvisaren säger att man på många ir icke sett så mycket snö uppe på fjellet vid denna tiden. När vi ändtligen hunnit upp på den första fjellryggen se vi att vägvisaren talat sannt, ;y hela den vidsträckta fjellkedjan är blänlande hvit. Man stannar deruppe stum af oeundran framför den sublima taflan. I en dalsänkning ligger Voxli, den sista vården på Thelemarkssidan. Om man kunde änka sig ett paradis med snö, så skulle det se ut som här. I dalens botten ligger det ljupblå vattnet, der de gröna sluttningarne AR a BEA ov) SF FRISGFGA FT OmETET, PYSER FYRIS RKOSberar Se. I OM