Aftonbladet – 24 juli 1868, sida 3

bock är det mest nationella djur jag har sett, och, om jag undantager sjöormen, tillika det, som har intresserat mig mest, kanske derför att den var så väl anskrifven hos alla och isynnerhet hos damerna. — Den amerikanska märkvärdigheten var en Newyork-vagn, hvilken för ett par dagar sedan hade kommit direkt från Amerika och blott ett par gånger var begagnad. Den var hög, fin, nästan spinkig i alla delar, men rullade lätt och såg mycket komfortabel ut; trävirket var af hickoryträ, och allt jernarbetet var den amerikanska smideskonsten värdigt. För öfrigt var vagnen en ny uppfinning och hade blott en kort tid varit utställd i Newyork. Vår egentliga afsigt var dock att njuta af utsigten, och vi gingo derför snart oppåt igen, sedan Carages under getens vemodiga, bönfallande bräkning blifvit sadlad och en af sällskapet satt sig upp på den ädle gångaren, Vi vandrade uppför mot huset, förbi detta och längre upp i dalen mot en bergsrygg; här uppe skall framdeles byggas en paviljong, från hvilken utsigten öfver hela trakten blir förtjusande. Vägen hit var en liten fjelltur, vi hoppade öfver gärdesgårdar och diken, och Ole Bull sprang vanligen förut, men Carages sprang dock fortare, och han hade ju också ett par ben mera än någon af oss andra. Carages kunde dock icke öfverallt mäta sig med de mest fjellvane af sällskapet, ehuru äfven han är född bland bergen, ty han härstammar från Persiens bergstrakter. På några mossbeklädda stenar togo vi plats, lägrade oss i en klunga, drucko fjelluft och sutto i tyst beundran och sågo ut öfver dalen och fjorden. Hela landskapet var så hänförande, här och der tittade små bondgårdar fram bakom björkbackarne, och från hvar och en af dem sågs en rökpelare höja sig söndägsstilla upp mot himmelen, medan folket satt i kyrka Här var allt lugn och frid, och det är just ett hviloställe, ett landtligt lugnt hem, som Ole Bull har skapat åt sig här ute; han vill, att hela naturen skall andas af och i denna stämning öfverallt rundt omkring på hans gård; derför idkas här ingen jagt, ty vildbrådet är fridlyst; i ån och småsjöarne fiskas det ytterst sällan, ty äfven de varelser, som lefva der, skola ega ett lugnt och trefligt hem. Med sina grannar och alla de öfriga bönderna i bygden umgås han, han uppfostrar dem i en dylik fridfullhet; det är hans stilla och djupa glädje att se dem lefva och verka i ett lyckligt hem, der idoghet och förnöjsamhet, välstånd och glädje stråla fram öfverallt och lägga sin välsignelse öfver deras verksamhet och hela deras lif. Om han redan har uppnått hvad han under årens lopp så troget har arbetat på, det vet jag ej, men får man döma efter samlifvet i hela bygden och Ole Bulls förhållande till hela befolkningen, så är han redan deras höfding, älskad och aktad som en folkkär kung, hvars minne skall gå ned genom många slägten och förtälja om den tid, då Ole Bull berrskade öfver Valestrand. Samtalet gick i början stilla och lugnt här uppe på höjderna, men allt efter som hvar och en fann ord för sin beundran och gifvit sin sinnesstämning luft, tog talet hättre fart, under det att Carages äfven lade sitt ord med i laget och fnös med välbehag i den friska fjelluften. Först var det nu nya planer, nya anläggningar, nya byggningar, nya vägar och en hel hop dylikt, som kom på bane; man tyckte nästan, att naturen var för vacker för hvad som redan fanns; att hjelpa alla dessa tankar i fart bidrog väl också den omständigheten, att vi sutto och sågo ned på gräfningen och grundmuren till ett nytt hus, som redan var under byggnad tätt invid det nyss färdigblifna, Om några månader, innan Ole Bull reser tillbaka till Amerika, skall efter gammalt godt norskt bruk taklagsöl driskas fy-svuviu pragseder ven har till och med en liten fest, när det brännes ris af en och ljuhg på nyodlingar. Det är på visst sätt att läsa kulturbistoria med bönderna. Då och då hade vi varit borta i Amerika med samtalet, och, såsom naturligt var, kommo vi fpphörligt tillbaka till det land, der Ole Bull hade firat sin senaste storartade triumf; men först när Amerikas naturskönhet kom på bane, blef det lif i samtalet, ty ett par af sällskapet hade mycket att berätta derom. Alla voro ense om, att amerikanarne, oaktadt sin snillrikhet på materialismens fält, hade ett utbildadt sinne för konst och litteratur. Ole Bulls gäst, professor Watson, var för oss alla ett lefvande vittnesbörd derom. Hvar och en, som blott genom de engelska och derifrån genom alla andra länders tidningsberättelser har lärt känna Amerika och amerikanarne, skall aldrig vara i stånd att fatta de rörelser, den jäsning och alla dessa omhvälfningar i alla möjliga sociala förhållanden, hvilka Amerika på alla tider kan uppvisa. Visst ka dollars och revolvers ofta ordet i Amerika, men deras tal och inflytande märkas dock mest af främlingarne och de oinvigde, hvilka kanske aldrig ha tänkt å, att t. ex. Amerikas skolväsen ända up trån och nedåt står såsom ett mönster för hela verlden, och att amerikanarne i alla litteraturens gvenar och i alla vetenskaper räkna de mest framstående bland nutidens män. De hundra tusental från alla nationer, som under årens lopp ha hamnat i Amerika, ha blott varit ett råämne, som under de ameI rikanska frisinnade institutionerna blifvit förlädladt och redan efter en generation känner sig kalladt att regera verlden; genom sina lefterkommande samla de nya utsigter öfver Ilifvet, på samma gång som de kasta alla I fördomar, alla det gamla Europas vrånga ,! meningar öfver bord. RE I Lada 3 vällckan mad nactarn matt att hanmta