Aftonbladet – 23 juli 1868, sida 3

Det hjerta, som slog förr så varmt, Är stoft — och någon vänlig stam deröfver Snart skall i vinden skaka sina gröna lockar. Det är med djup och varm känsla, som jag personligen betraktar Tegnrs nu ändtligen tillslutna graf. Af de poeter jag gjort bekantskap med är han, näst Jean Pauloch Walter Scott, den, som djupast verkat på mig. Jag har läst och verkligen studerat Shakspeare och Schiller med beundran och med ett i allvarlig refiexion grundadt erkännande af deras storhet; men det finnas strängar uti mitt innersta, hvilka endast de tre förstnämnda haft förmåga att anslå, och de ljud, som derigenom blifvit framkallade, ha genomrängt hela mitt lif och bestämmande inverkat på mitt tänkesätt och mina åsigter, Jag hyser således för dem; såväl som för mina egentliga medicinska lärare, Reil och Sydenham, en lärjunges kärlek; och då jag nu vid Tegners graf gjuter den oförställda tacksamhetens tår, är mitt hjerta så fullt, att jag måste räcka handen åt någon broderlig vän, som förstår och deltager uti de känslor, af hvilka mitt innersta nu är genomträngt. Tag derföre, gode, varme, hederlige vän, emot mitt hjertliga handslag. Du. vet, att niin hand, räckt till dig, af hvad anledning som helst, alltid betyder både vänskap och tacksamhet. Isr. Hwasser. ent ot sken vv AN Rd tr sv