Aftonbladet – 21 juli 1868, sida 3

ger sina visor, sedan hon först låtit bedja sig en stund. Till belöning vill hon att viskola ra henne melodien till Kung Carl den unga hjelte och blir icke tillfreds förrän undervisningen börjar. Bestämdt skulle vännerna i Sverge skratta om de sågo och hörde krö nikeskrifvaren som sånglärare uppe i norska fjellbygden. Thorbjör tar fram en sjöflöjt, ett instrument som tillverkas nere i Hiterdalen. Hon blåser med mycken färdighet några nationalmelodier, som klinga så rena som gingo de ur hennes eget bröst. Men nu vill far snacke litet med oss och vi följa konom wut i bygden. Först visar han oss sin gamla stabur, som är den originellaste vi sett under resan. Byggnaden är också nära tre hundra år mma, och dess präktiga trädsniderier skulle förtjena att flyttas till ett mustum. Från backen der vi stå se vi ned till Totakvattnet, som ligger 2170 fot öfver hafvet. Bygden deromkring kallas Roland och är långt bättre än de ofruktbara trakterna omkring Mjösvattnet. Här odlas på många ställen korn, dock icke tillräckligt för behofvet. Långt nere i dalen står kyrkan, som ofvanifrån liknar en dufva som slagit ned på len gröna marken. Detta tehpel är som ula andra bönehus i fjellbygden ett litet obe.ydligt hus af trä, med en spetsig upphöjning, som skall föreställa torn. Prestgården igger vid foten af Rolandsfjellet, som från ina snöhöjda toppar ofta nog sänder ned arliga skred. Ni ser den gråa kala strimnan utefter: bergväggen. Der gick för kort id sedan ett snöskred, som tog med sig björkkogen och en säterstuga. De som bo vid foten af fjellet synas dock litet bekymra sig m att de lefva med en ständig dödsfara öfrer sig. F olket i Roland skiljer sig i mycket från le Thelemarksboer vi hittills lärt känna. De ga i allmänhet en högre grad af bildning än ina grannar, och man träffar ofta bönder om känna nordens historia bättre än månren studerad man,. Qvinnorna äro täcka ch bhfva ännu behagligare genom sin vänighet och sitt öppna väsen. Med ett ord, let är riktigt hemtrefligt i Roland, och derör vilja vi också stanna här tills vi bryta pp härnäst. en Richard,