Aftonbladet – 21 juli 1868, sida 3

.Ide grofva dragen gifva henne utseende af en a Iman. Då vi närma oss henne med en fråga, s Jutstöter hon några oartikulerade ljud och ; I springer bort med de rädda kreaturen. Hon -lär vansinnig, stackars varelse, och säkert tog hon oss för bergtroll. Vi gå in i säterstugan och finna der en gammal qvinna och en medelålders flicka. I Den gamla har på halsen en af dessa vämjeliga utväxter, som man :ofta ser hos bergsboer. Hon ber oss vänligt sitta ned och taga Jen mjölkedryck, som hon räcker oss i ett stort tråg. . Om man blundar för omgifningen, så jär mjölken delikat, och så mustig att man nästan skulle kunna breda den på bröd som smör. Säterstugan består af två rum med jordIgolf, eller rättare sagdt. utan golf. I den yttre kammaren brinner en eld, men son röken icke har något annat utlopp än genom dörren, så blir man der genomrökt. Den inre kammaren innehåller ett slagt sängställe, som icke så noga kan beskrifvas, och kring väggarne löpa hyllor, der vi se mjölktråg, ostar, stora tråg med prim (mesost) och en hög af fladbröd. Vi skynda så fort som möjligt ut i det, fria igen och få flickan med oss, för att visa vägen. fram till Holvik, vid Mjösvattnets östra strand. , ; Ett nytt skådespel visar sig för våra bliokar. Det djupblå fjellvattnet -har en utsträckning af fyra mil och ligger omkring 3000fot öfver hafvet. Stränderna utgöras af lägre bergåsar, der snön på många ställen går ned ända till vattnet, och grönbevuxna backar, som skina gula af maskrosor och smörblomster. Längre bort i det blånande fjerran ser man högre fjellsträckningar, som reser sina snöiga tinnar mot skyn. Den som aldrig: sett något dylikt känner sig här liksom förflyttad till en annan verld. . Trakten är ytterst sparsamt bebodd oc dess inbyggare lefva största delen i fattigdom, ty den magra fjellbygden ger icke nog foderafkastning för att göra boskapsskötseln särdeles lönande. Man har försökt att här införa renar, men skrubben (vargen) har ödelagt hjordarna och nu finnes inga renar qvar. Om ni träder in hos gårdsegaren på Holvik, så skall ni få se ett prof på bygdensj: armod, i förening med folkets likgiltighet för renlighet och allt som kan göra lifvet dräg-l: ligt äfven i fattigdomen. ; I förstugan måste vi tränga oss fram mel-1: lan några getter och en kalf, som der sla-: git sig ned. Då vi öppna dörren kommer: 4 j f en qvalmig luft emot oss och man ryser vid den tafla som nu visar sig. Strax innanför dörren står en säng, der två nakna barn rulla sig i en svart fårskinnsfäll, som -ursprungligen varit hvit. På ett tåg i taket hänger!: en vagga, eller trälåda, der en liten verldsborgare ligger på en hög af trasor, skrikande ! med-full hals. På den låga spiselhällen sit-1 ter äldsta dottern och rör mekaniskt i eni grötgryta, som hänger på en ketting öfvers elden. Modren upptäcka vi i ett hörn, der1 hon sitter och stirrar på oss. Vi hade gjort tf räkning på att spisa här, men ingenting står s att få och vi fortsätta derför färden, sedanv vi träffat husbonden sjelf och förmått ho-( nom-att följa oss tre mil öfver fjellet till ent gård som skall vara godt herberge. t I pråm (båt) sätta vi öfver vattnet tilllc motsatta stranden. Vägen ner till Totak-j1 vattnet står på kartan upptagen som frem-s kommelig ridevei, hvilket måste betyda att man med en god berghäst kan bana sig fram der, ty af väg finnes intet spår, blott härt och der ett märke att kreatur verkligen gått r fram genem vildmarken, Vår vägvisare går k förut och spårar som. en indian efter de stäli len der vi: bäst kunna komma fram. Men 0 ibland finns intet annat val än att gå rätt öfver en myr, der man vid hvarje steg tramv par ned sig och fastnar i dyn. s Här komma wi till.en bäck, som brusarr fram genom en liten dalsänkning. Men hvarg är bryggan? fråga vi föraren. Han . smålerr och visar oss vägen genonr att utan tvekan s vada öfver bäcken, så att snövattnet gårr honom öfver knäev. Här är icke värdt att!e knota, ty den som ger sig ut på fotresa iu Thelemarken måste vara beredd på dylika händelser. Derför raskt framåt genom det kalla vattnet, eller om ni inte vill bli våt om fötterna — så vänd om hem igen till Stockholm. Då vi på andra stranden skaka våra drypande ben säger vägvisaren tröstande, att vi ännu ha ett halft dussin dylika vattendrag att vada öfver. Efter att hafva klättrat uppåt ett par timmar befinna vi oss på den högsta punkt vi under färden ha att passera. Närmast omkring se vi ödsliga sluttningar, der renmossan och några andra lafvar representera växtligheten. Nere i dalarne dlänka fjellvattnen, och rundtomkring den vidsträckta taflan bilda de blånande snöfjellen en stor-V artad ram. ti Mot qvällen passera vi några sätrar ochd så derin, för att få se några af dessa vackra et säterjäntor, som så ofta spela hjeltinnor ibi woveller och skildringar ur folklifvet. Men fa vär finna vi dem icke, ty alla flickor vi seld: iro omöjliga för en novellförfattare att taga ni till mönster, eller för en målare att taga tilllV nodell; Låt oss dock icke-uppgifva alltik opp, utan fortfara att söka, så skola vi nogm sist finna någon lefvande motsvarighet g ill den föreställning vi hittills haft om sät-sö ar och säterjäntor. de Frampå natten uppnå vi Berge, utmattade sl ter den ansträngande vandringen, och der-oc kan heller ingen undra på om solen står ki högt på himmelen då vi nästa morgon vakna. h Mor -Ingri (värdinnan) trakterar oss medla affe och en slags limpa af råg och potates,bl om smakar förträffligt, ty den kryddas af uptiten. al Nu följa vi mor ner i hvardagsstugan, dersj wela familjen är församlad. Husbonden, tidnar Asladn, är en förmögen man, som åtlä juter hela traktens förtroende för sin vis-)L lom och kunskap i många stycken. Han har ta yligen varit med om att välja storthingsman m ch det berättar han för oss flera gånger. hi Men se! Der sitta två vackra flickor, deon örsta vi se i Thelemarken. Det är Asladns Idsta döttrar, Thorbjör och Ingeborg.: Tilllut tt börja med helsa de blygt och sitta tysta å bänken, men snart bli vi de bästa vänner m verlden. Ingeborg visar oss sitt stora bi kc liotek af visor, dem hon sjelf skrifvit af ur!sk öcker och handskrifter. Der finnas sånger re f Wergeland och andra norska skriftställare, sk ch på-ett af bladen se vi.Kung Carl denha inga hjeltes, Flickorna känna Tegnör, som oc krifvit Frithiofs saga. De ha sjelfva boken, ril nen den är ieke hemma, utan går nästan !sk kh mon CMR RR kl rn —2 -—— LR