ren 1857—60; men huru oriktiga och vilsedande hr af Kleens uppgifter och beräkninar äfven denna gång varit, visade sig vid 859—60 års riksdag, då han förklarade sig ehöfva ytterligare 300,000 rdr, utöfver de lyss Om örmälda 750,000 riksdaler, som han örra gången begärde, eller 450,000 rdr mer n ständerna med anledning af samma framtällning hade beviljat. 1860 års statsutkott tillstyrkte beviljandet af 380,000 rår, ch detta belopp anslogs äfven af ständernas nen det oerhörda inträffade, att borgareoch ondestånden vid sitt bifall fogade det föryehåll, att arbetet måtte uppdragas åt en person, som kunde anses erbjuda tillräckliga garantier för att detsamma blefve, enligt uppgjordt örslag, fullbordadt. Detta beslut vittnar tillräckligt huru pass nycket förtroende man satte till hr af Kleens sppgifter och beräkningar, och då hr genevalen bröstar sig, i sin embetsberättelse vid byggnadens aflemnande, att hafva utfört en mängd arbeten af dyrbarare materialier än förslagen upptagit, så framdrager har dermed endast bevis på den godtycklighet och egenmäktighet, med hvilken han städse för fram. 1860 års statsutskott säger också uttryckligen, att det är utom allt tvifvel, att. den uppkomna tillökningen i kostnaderna för nationalmuseibyggnaden till en väsentlig del härrört at det dyrbarare byggnadssätt, som — i strid emot de godkända kostnadsförslagen och tvärtemot K. M:ts föreskrift, att utgifterna borde inskränkas inom de anslagna tillgångarne — byggnadschefen egenmäktigt tillåtit sig använda. Då hr af Kleen 1863 aflemnade museibyggnaden, hade den, enligt hans egna uppgifter, kostat staten 1,737,415 rdr, men hurg långt densamma då var från att kunna för sitt ändamål användas erforo de då församlade ständerna nogsamt, då de måste anvisa, under diverse titlar, ännu ytterligare öiver en half miilion rår till nationalmuseum. Vi vilja nu icke tvista om huru mycket som at denna summa må anses egentligen tillhöra byggnaden, men dåvarande statsutskott fann ständerna svårligen kunna undandraga sig summans beviljande, bland annat derföre, att en del af de dermed åsyftade arbeten måste verkställas innan byggnadens aptering och dekorering kunde företagas. Efter denna framställning, som vi helst skulle velat bespara både oss och hr af Kleen, för hvilken den icke kan vara angenäm, må läsaren döma huruvida insändaren haft något fog att såsom osann och vilseledande beteckna vår uppgift, att hr af Kleen blifvit klandrad för otillförlitliga uppgifter och belräkningar. am UTETNTSOTERA