a. ———MMMMMMMM Med anledning afden på Bäckaskog tillinnagifna förlofningen emellan danska kron— orinsen och prinsessan Lovisa yttrar Faedreandet för förlidea torsdag: — — Vi motiaga denna underrättelse med uppriktig glädje och äro förvissade om att den öfver hela landet skall blifva mottasen med samma känsla. Ehuruväl förstliga äktenskap i våra dagar förlorat en stor del af den ingripande betydelse de ofta haft för folk och riken den tid begreppen furste och stat sammanföllo, så äro de dock ingalunda betydelselösa, utan kunva ännu, äfven der folkets sjelfstyrelse är genomförd, utv fva både ett lyckligt och ett olyckligt inflytande på många förhållanden. Under våra egenopmliga, ogynnsamma och tryckta lefnadsförhär landen skulle det väckt allvarliga bekymmer om vårt konungahus, hvars tyska ursprung hvarken låter sig fördölja eller glömma, hade i sig upptagit nytt tyskt blod, och en förbindelse med ett europeiskt furstehus utanför norden och utanför Tyskland skulle sannolikt, och med rätta, blifvit med likgiltighet betraktadt. Kronprins Fredriks förlofning med den svensk-norske konungefis enda dotter synes deremot komma att på alla sidor utöfva ett styrkande inflytande. Konungahuset styrkes i sin nordiskhet, ty det unga skott som nu inympas i dess stam är redam det-tredje fullt nationaliserade slägtledet af. sin egen. Folket behöfver väl -ej styrkas i sina vänliga tänkesätt ihot sina brodertolkA eller dessa i sina känslor mot det tillbak men vissheten om att deras ömsesidiga fi hållanden ej störas eller grumlas ofvanifran och sannolikheten för att dessa till gemensam fördel och trygghet skola ytterligare utvecklas äfven på det offentliga li Å ifvets område växer genom konungahusens slägtskap. För öfrigt är ju hvarje sådan förbindelse blott ett hopp hvars uppfyllande står i Guds hand. Måtte han gifva sin välsignelse till denna, förbindelse både för det höga paret sjelf och ör de folk de tillhöra och med hvilka deras öde är nära förbundet! VESKEETNTROGESORID ATS