Aftonbladet – 18 juli 1868, sida 2

Jag förstår ej hvad det går åt vår pastor, sade Dahl en dag till sin hustru. Han blir ju både blek och mager, och inte har han mycket att säga heller, han som förr var så glad och språksam. Det är alldeles obegripligt. Hm, sade madam Gustafva med ett småslugt leende, obegripligt är det då inte, för den som förstår något, men det kan man inte begära af en karl — Hvad? Kan man inte begära af en karl att han skall förstå något? Nej, Gustafva, nu blir du för svår! Och hvad förstår du dä, mor, efter du är så innerligen slug, kantänka, skrattade Dahl. Ja, det är inte att skratta åt, du — men efter du inte sjelf ser det, så skall väl jag säga dig hvad jag ser: pastorn tycker om vår lilla Evax Nå det var också en upptäckt! Det har han gjort nu snart i tretton är. Bah, inte på det sättet Du vill väl inte säga att han är kär i henne? Att han vill gifta sig med henne? Ha, ha, du är för löjlig, Gustafva! Du är så rädd att mista flickan, så du tror att alla menniskor vilja taga henne ifrån dig. Nej, Dahl, detta är ingen inbillning och jag tillstår att det vore det enda sätt i verlden att skiljas från henne, som jag kunde gå in på. Men, kära du, han är ju dubbelt så gammal som hon.n Ja, hvad gör det? Han är till och med tjugu år äldre än hon, men det är ändå alltidbättre än om hon vore äldre., sade madam Dahl med en half suck, Nå, bättre man kunde hon aldrig få, om hon bara kuude hålla honom riktigt kör, men —p sMen det gör hon redani