Aftonbladet – 18 juli 1868, sida 2

från hvilka den heliga embetsmannaligan ju skulle rekrytera sig, gjordes platt intet för folkbildningens höjande och de ekonomiska intressena. Några utvalda kunde visserligen genom goda relationer eller ifrigt bockande, och ännu säkrare genom föreningen af dessa båda goda ting, förskaffa sig fördelaktiga — äfven räntefria — lån af allmänna medel; men detta var och förblef en sak de grace, utan en skymt af system. Det betraktades fastmer som en handräckning åt en god vän i nödens stund. Lyckan fogade så att, med undantag af några få och partiella missväxter, landet under denna tid välsignades med en lång följd af goda eller åtminstone medelgoda är. Finanserna florerade säledes på sätt och vis; visserligen gjordes inga betydligare besparingar, men skulder gjordes icke heller. Allt var så innerligen väl ordnadt och regleradt för hvar man; det var som i paradiset, innan menniskorna njutit af den förbjudna frukten. Men allt menskligt har sitt slut, och så slog äfven timman för denna finska patriarkalitet. Sydvestliga vindar började småningom rifva hål på det förbänge af godtyeke och uppblåst ignorans, på hvilket en sjelfförnöjd byråkrati under en lång tid så flitigt väft. Och sedan hålen blifvit större, så att den dimma, som skockat sig innanför, kunde skingras, huru tedde sig då den klarnande bilden? Man hade lefvat nästan som Robinson på sin ö, visserligen hållit sig obesmittad af mycken nutidens flärd, men äfven förblifvit orörd af nutidens framsteg i ett och allt. Men kan väl något folk ostraffadt i längden göra det? Nej straffet kommer förr eller senare, mildare eller hårdare, alltefter som försummelsen varit mindre eller större. Och det finska folket hade försummat mycket under denna femtioåriga dvala. När nu insigten härom började sprida sig, när folket började knota öfver det usla tillstånd jemförelse med andra länder, till hvilket det hittills så prisade embetsmannaväldet hade fört detsamma — då vidtogs en serie af så kallade förbättringar, taktoch planlösa, som en yrvaken menniskas famlande i mörkret. Allt skulle nu på en gång reformeras, reorganiseras, upphjelpas, understödas m. m., och det med de små både andliga och materiella resurser, som den paternelia styrelsen kunnat uppamma. Naturligtvis intog tillskapandet af en mängd splitternya embeten ett framstående rum i denna reorganisationsmani. Resurserna såväl i det ena som andra hänseendet voro, som sagdt, små och hvad som skulle göras var dock ett storverk. Resultatet blef ett hastverk utan solid basis, förstörda finanser och en oerhörd mängd fallissementer. I ett följande bref vill jag söka gifva en bild af denna de senaste femton årens välmenta, men i de flesta fall så grundligt misslyckade äflan, att med ens godtgöra ett halft sekels försummelse. En ljusglimt varsnas emellertid ätven ibland detta olyckliga halfsekels dunkla skuggor: De gjorde väl icke mycket godt, men dock vida mindre ondt, än som statt i deras makt att göra; och blott undantagsvis begagnade de sin myndighet till befrämjande af egen vinning. Det är det bästa man kan säga om dem. Tapto. USENET