Aftonbladet – 16 juli 1868, sida 3

hel timma. I I IVaitnets värme.c E me 3 le B53e EE ER 25203: DES s s Ellok soja fmajör Gr. Gr. Vattnets värme var innan kitten afflyttades af spiseln..... 100100 — I — Straxt efter dess nedsättning i apparaten... 98 I 98 ) — ) 87 Sedan 1 tinme förflutit. 20 1100) 10 I 89 2 timmar 84 1100) 16 I 91 3 on 80 I 98 18 I 20 4 76 , 96 I 20187 5 73 93-197 I 84 6 on 70) 90 I 20 182 1 , 68 1874 119 4.) 80. 8 a 65.) 85 19:7:) 78 Af förestående tabell finner man: 1:o. Att apparaten E. båller betydligt högre värme än apparaten D. Äfven efter 8 timmar fortfar apparaten E. ganska länge att hafva omkring 20 graders högre värme än apparaten D. 2:0. Att denna betydliga skilnad i värmegrader dock icke är det största företrädet som apparaten E har. Ett ännu vida större består i dess förmåga att mångdubbelt längre tid än apparaten D kunna gifva stark värme, Icke utan förvåning ser man nemligen, att apparaten E slutar sin -sjette (6:te) koktimma med lika hög värme, hvarmed apparaten D slutar sin förstd. Båda apparaterna hafva vamligen vid dessa så betydligt skiljaktiga tider 90 graders värme. 30. Att kokningstiden i kapten Dahlers medelstora och små apparater är ganska kort, emedan minsta kokvärmen, enligt professor Edlunds anfördauppgift, åtminstone icke kar åntagas lägre än 85 grader, enär han säger att den kan nedgå till 90 grader eller något derunder,. Vi se nemligen att värmen, till och med i de medelstora, nedgår redan innan blott två timmar förflutit, under nämnda minimum. ) Likväl fordras för till exempel länge saltadt oxkött ofta nug mer än tredubbelt så lång kokningstid, eller 6 å 7 timmar, till och med då det hela tiden kokas på spi sel. Man ser häraf omöjligheten att koka svår kokt föda i kapten Dahlers apparater, åtminstone då dessa äro medelstora eller små. Gunska många födoämnen fordra 3, 4 å 5 timmars kokning. Ett och annat icke ringa deröfver. Afven bör anmärkas, att hvad som kan fullkokas på spisel under till exempel två timmar, kan naturligtvis ej fullkokas på lika lång tid i apparaten D, ty medelvärmen blir på dessa två timmar nära 10 grader i denna sistnämnda än på spiseln. 4:0. Att alla slags födoämnen kunna fullkokas i apparaten E, som håller 85 grader ända till slutet af 8:de timman. 60. Att kokningen i apparaten E sker ungefär lika fort som på öppen spis, för all föda som på denra sistnämnda kan fullkokas under 3, 4 35 timmar efter uppkokningstiden. De födoämnen, som på spis fordra mer än 5 timmars kokning, fulikokas äfven i apparaten lika säkert, men dertill åtgår då något längre tid än kokning på spisel Pio. Alt ångan i appara E, der den är hetast (nemligen tätt intill kittelns lock) icke öfverstiger 91 grader, och således icke på långt när oppnrår någon vådlig kraft. Ingen som har teoretisk kännedom om ångana egenskaper, kan således häfte mägon skymt af fruktan. För andra må väl den dagliga erfarenheten under ett helt år (i major Ekenstäms kök) vara betryggande i detta fall, enär icke den riwgeste tillstymmelse till väda någon enda gång visat sig. Anleduingarne hvarföre major Ekenstams kokapparat (apparaten E) har ett så betydligt företrade framför den apparat, som förut ansägs bäst (apparaten D), äro 3:ne, nemligen trälockets konstruktion, sättet att få detta att taga tätt emot lådan samt en ny värmekälla. Främst bland dessa tre är den sistnämnda. Värmekälan gifver nemligen apparaten E en ytterligare tillkommande värme ännu sedan kitteln blifvit nedsatt i apparaten. Detta sker förmedelst ett rödglödgadt jernstycke i lämplig form, lagdt på lämpligt ställe i tralådan. För att kunna med fördel åstadkomma denna nya värmekälla, voro åtskilliga problemer att lösa, nemligen: a) Att förekomma eldfara; b) att förhindra värmen alltför mycket utstråla genom apparatens botten och underkanten af deas sidor, emedan det slödande jernet gör det omöjligt att under kittelns botten hafva någon kudde, ilikhet med hvad förhållandet är å alla dess öfriga sidor; c) att jernstycket skulle blifva så konstrueradt att det kunde hinna blifva rödglödgadt innan kitteln hann uppkoka, och d) att kitteln ändock helt långsamt skulle få det glödgade jernets värme till sig ut minuteradt, på det icke allenast öfverkokning och vidbränning skulle förekommas, utan också på det kokningstiden skulle få behörig längd. Motsatsen var naturligtvis att befara i både det ena och andra fallet, ty just af samma skäl som jernstycket hastiat borde och kunde uppglödgas måste det ovilkorligen äfven hastigt afbörda sig all sin starka ne. Alla dessa problemer hafva fullständigt blifvit lösta. Eldfaran är så grundligt förekommen, att det ifrågavarande jernet skule utan våda kunna vara till och med i starkt hvitglödgadt eller nära smältande skick, i stället för i rödglödgadt. Jern smälter icke förr än vid 15 å 1600 grader. Då det är rödglödgadt lärer dess värme vara omkring 700 grader. — Ifrågavarande jerostycke har en mycket lämplig form, väger för medelstora apparater biott Y å 10 , och kunde kanske vara äunu lättare. Det får sin rödglödgning af samma eld som bringar kitteln i kok ing, och är färdigt en god stund före kitteln. Duss upphettning föranleder således (praktiskt taladt) ingen särskild kostnad. Icke heller någon tidsspillan. Besväret är också ringa, T det är att jemföra med att i elden inlägga och erifrån uttaga ett stryklod. — En så kallad Moderator (en bleckdosa af 8 decimaltums diameter med 2 tums djup för medelstor apparat) fylld dels med sand, dels med gips, emottager värmen från det glödande jernet och släpper den endast långgamt ifrån sig till kiiteln. Denna Moderator får Tapten Dahlers minsta apparater (d. v. s. för 1 kanna) hafva icke mer än 8t grader efter första timman och 76 grader efter den andra. Såväl för hans större som mindre apparater föreskrifver han födoanenas VEELen gene i många timmar, såsom förberedelse till kokuinen. En sådan vattenläggning är lika obehöfig för major Ekenstams apparat, som då kok