Aftonbladet – 14 juli 1868, sida 3

jag visste att herrskapet var i kyrkan, så tänkte jag att jag skulle gå ut ett slag och se hvar hon tog vägen, och bäst som det var fick jag se den lilla stackaren komma springande, med håret kring axlarne, och utar att veta allt hvar hon var hemma. Hon grät och jämrade sig så det var riktigt ynkligt, och jag tog henne med mig hit, för hor tordes allsinte gå hem, sa hon.n Tack, tack, kära... kära fru Fernlund. Dahl tvingade sig att låta den hatade frutiteln gå öfver sina läppar. Denna tjenst kall jag aldrig glömma, derom kan ni vara alldeles viss.n Rörd och glad räckte fra Fernlund honom sin hand, tänkte på de tolf silfverskedarne. de högt uppbäddade sängarne, de fyllda skär en i Dahlska huset, tänkte på sina egna högst intrasslade affärer, på möjligheten att erhålla ett räntefritt lån, och borttorkade med sjalsnibben ett par tårar, som hade sitt ursprung halft deri, att hon af Dåbl föl första gången hörde sig benämnas fru. —LLL Någon tid efter denna händelse, då Dahl en dag hade varit ute i staden, sade har helt oförberedt till sin hustru: Har du hört att enkan Fernlund har gjort cession ?a Nej, hvad säger du? utbrast madam Dah förfärad öfver en sådan, på den tiden alldeles oerhörd djerfhet af en qvinna. Jo, minsann har hon det, och det var e heller att undra på. Det har aldrig vari någon ordning der i huset, och sedan der välsignade Oscara kom hem med sin pojke så har det ju varit mycket värre än förr.o Ja, hon och modren ha aldrig kunna komma öfverens och gossen har också vari ett trätofröm