Aftonbladet – 14 juli 1868, sida 3

I ligen innehöll, att af Stenbergs efterlemnad I förmögenhet, omkring 670,600 rdr, skull Norrtelje stad erhålla dels en fast egendon -1i staden, dels ett kapital stort 450,000 rd med skyldighet att så länge vissa af arfvin-(garne och deras barn lefde till dem utbetals pensioner till belopp af 9000 rdr årligen oct att derjemte fullgöra andra itestamentet be Istämda legater, deribland utgifvandet at 100: rdr årligen till Tysta skolan här i Stock holm, fem stipendier till studerande af frå och med 250 till 400 rdr, anslag till slöjd skolan i Norrtelje årligt, underhall till 1 tjenstehjon och till fattiga m. m. Aterstoden af förmögenheten skulle tillfalla arfvin garne att emellan dem lagligen fördelas. Vic denna förlikning fästades dock af arfvingarn: det uttryckliga vilkor, att Norrtelje stad all framgent skulle ansvara såsom för egen skul för fullgörandet af de utfästa legaterna, och att K. M:t gåfve sitt bifall till åtagandet a; en dylik ansvarighet. — Varning. Direktionen för Göteborg: enskilda bank varnar allmänheten för et slags attrapper från Tyskland, hvilka före ställa packor af nämnde banks 5-riksdalers sedlar. En dylik attrapp har förevisats red af G.-P., och var den till förvillande grar lik de äkta sedlarne, så att misstag lätt kav göras. Bankdirektionen har hos poliskam maren begärt, att desamma måtte konfiske ras, om de blifva i den allmänna handeln tillgängliga. — 2 — Nationalmusei samlingar. Handelstidningens korrespondent M. R. skrifver adde samlingen af egyptiska fornsaker följande: Uti ett af jordvåningens hvalf uppsöka vi nu den bekante utmärkte arkeologen dokto: Lieblein från Kristiania, hvilken för närvarande ordnar de i nationalmuseum befintlig: egyptiska fornsakerna och som med. störst: beredvillighet lemnar oss de upplysningar vi Egyptologien är, som man vet, af oskattbart värde för forskoingen i fornhistorien De äldsta urkunder vi ega gå ej längre tillbaka. i tiden. än omkring 2000 år före Kristus; och allt hvad man för öfrigt tror sir veta om menniskoslägtets äldsta öden baserar sig på äfventyrliga sagor och traditioner Från detta sistnämnda gör dock det gamla Egyptens historia ett visst undantag, ty genom nyare tidens forskningar har man erötrat ytterligare 2000 år af menniskoslägtets äldsta historia, då de monumenter och inskrift ter å dessa, hvilka man lyckats tyda och hvarpå Egyptens fornhistoria grundar sig, ge tillbaka till omkring 4600 år före Kristus: Den kända egyptiska kronologien begynner nemligen med konung Menes, som tillträdde regeringen år 3893 före Kristus. På dessa uråldriga egyptiska minnesmärken har-man funnit inristade 42 särskilda syndabekännelser,, hvilka de döda hade at: inför gudarnes domstol aflägga. Bland dessa syndabekännelser, har man upptäckt den så kallade andra taflan af de 10 Mose-buden. (De tre första har man ej aterfunnit bland de egyptiska inskriptionerna, och de äro också tydligen tillagda at Moses, då han gaf Israels barn en, efter deras individualitet afpassad, ordnad religiös författning.) Detta och mera annat bäntyder på i huru hög grad judiska folkets religionsstiftare haft den egyptiska kulturen att tacka för sin vishet. Genom forskningen å dessa monumenter har man äfven kommit till full visshet derom, att berättelsen, det bokstafsskriften haft till uppfinnare feniciern Taut och af honom öfverförts till Grekland, ej håller streck. Hos egyptierna finner man nemligen tydliga spar at att de redan, längt före det fenicierna såsom ett folk mnppstått, haft kännedom om bäde den fonetiska och den ideografiska skriften. Ett ytterligare stöd för att bokstafsskriften härleder sitt ursprung från Egypten, just det, att skrifkonstens gud derstädes kallades Taut och från detta förhållande har sagan om feniciern Taut såsom skrifkonstens nvenptor uppkommit. Å dessa egyptiska minnesmärken visar det sig äfven, huru regenternas ännu i våra davar bibehållna titel: Med Guds nåde har in upprinnelse från dessa uråldriga tider. Majestätet kallades Guds son. Si Ra (son ut solen — den högsta gudomligheten). Af alla de arbeten, isynnerhet i marmor och bazalt, som funnits uti Egypten och utöra bevis på den höga grad af konstskickighet, detta lands befolkning under äldsta ider innehade, framgår ock, vid ett kompaativt studium af Egyptens och Greklands ornsaker, i huru hög grad det senare landet ör sin kultur har att tacka det förra. Den egyptologiska samlingen å mnationalnuseum är ännu ej i qvantitativt bänseende torartad, men den är synnerligt värderik och . emnar forskaren i denna vetenskap flerarinressanta upplysningar. Den största af dessa fornsaker är en, sarkoag, hvari förvaras ett qvinnolik. A locket ill denna sarkofag är en inskription, hvilken ittydts sålunda: Hedrad af sin man, kungig slägting till Psanmotik den 1:ste. Henes lifs längd var 70 år och 4 månaderoch 4 dagar,. Vidare läses den begrafnas namn: Capert, och hennes mors: Miptah Hapis. — dessutom synas å locket fyra dödsgenier. A jelfva sarkofagen uppgifves namnet på den das man vara: Psanmotik. Trenne trä-: ikkistor finnas, alla tillhörande samma lik, lIldenstund de inneslutits den ena i den andra. Likstenar finnas af flera, slag och störrel! ch mindre dimensiorer. A dessa ses för let mesta den bevingade Sol-diskus eller de un ögonen, hvilka äro sinnebilder af ol och måne och kallas: Utsa. Vidare äro nbragta å dessa grafstenar åtskilliga gudailder, såsom Osiris, Abydos, med herrskaräldets attributer, och Isis, gudarnes stora roder m. fl. Framför dessa stär vanligtvi