Aftonbladet – 14 juli 1868, sida 2

att staden icke hade haft någon lämplig 1lokal; men det hade den nu fått. Förslaget! understöddes af prof. Ask och efterföljdes af ett förslag af dr Dickson, att nästa möte j skulle samlas is Göteborg såsom det ställe, som låg närmast till för deltagare från hela Norden. Det började se ut, som om en viss vackling inträffade i leden, då doktor Sohl man uppträdde och understödde styrelse förslag, framhållandey att det icke fanns nä got rimligt skäl att frångå den en gäng antagna ordningen (oordningen, oordningen! replikerade professor Nilsson). Utgängen blef också, att denna åsigt segrade, hvarjemte man beslöt att förlänga tiden mellan hvarje möte till fem år, förnämligast af den anledningen, att under mellantiden flere mera speciella möten skola hållas af vetenskapsmän från de tre rikena. Samma förmiddag hade t. ex. i den medicinska sektionen på örstas af dennas vice ordförande, den danske fystologen professor Parum blifvit beslutet, a t man skulle söka åvägabringa läkaresammankomster i Göteborg hvartannat år, första gången 1870. Detta beslut gjorde raturligtvis så täta sammankomster af naturforskare som hvart tredje är (den ursprungligen bestämda terminen) till en del öfverflödiga. Da nu detta var gjordt, hade klockan redan blifvit half 4, och då festmiddagen skulle taga sin början kl. 4, skyndade man sig hem för att i en hast ikläda sig en festen värdig drägt. Under musikens toner gick man till bords i den väldiga testsalen på förlu stelsestället Klingenberg, i hvilken något ö! ver 350 personer, till största delen herrar, funno plats. Hvad talarne angår, så vill ja hänvisa till de referater om desse, som Kristianiatidningarne meddela samtidigt med detta bref; en mera uttömmande redogörelse tår det icke i min makt att lemna. Tyvärr började skåltalen först vid ett något framskridet stadium af måltiden, och följden blef, att de sista af dem knappt hördes al andra än dem, som sutto närmast omkring talaren. Det tarfvas också en riktig basbasunsröst. för att fylla ett så stort rum som detta och tränga igenom det larm af skramlande knifvar, gafflar och tallrikar, enskild konversation, bullrande uppassare 0. s. V.; ingen ordförandes klubba kan dämpa, ästerna kommit till den fjerde eller femte vinsorten. Prof. Santessous skäl fi Norge utmärkte sig genom sin frihet frår retorisk fraseologi och efterlemnade just derför ett djupt allvarligt intryck. Egendomliga voro talarens yttranden om den stora betydelsen af, att det norska universitetet är förlagdt i hufvudstaden; det är icke mera än ett par månader, sedan jag vid en annan skandinavisk fest, middagen för profe: sor Malmström, hörde en norsk professor utveckla, huru väl det var, att universitetet Upsala icke låg i Stockholm, då ett universitet i hufvudstaden alltid skulle äfventyr: att förqväfvas i det praktiska lifvets famn tag. Ja, så olika är smaken; en älska lifvet, en annan fruktar det.