Aftonbladet – 10 juli 1868, sida 3

To AB VE Ve majoriteten äro också långt aflägsnade från alla moderna parlamentsmäns anspråk, det vill jag bevisa er. De äro hyggligt och godt I folk, som tala mycket från minoritetsherrarnes sida, emedan de kunna läsa och skrifva 1 — alldeles icke af något annat skäl. Den serbiske bondrepresentanten låter ej I hindra sig från att tala; hvad han öfver den Jeller den frågan tänker, det måste fram, och Ihvad kan väl hända honom derför att han säger rent ut sin tanke om hvad som båtar leller icke båtar staten Serbien? Det allra värsta är att en minister eller någon af hans kolleger, som förslösat sin ungdom med att lära sig läsa och skrifva, stiger upp och säger till honom: Det der förstar du icke, min gode man, sätt dig ned och tig vackert tills någon fråga förekommer som du kan vara med om. Och ni må icke tro att sådant endast sällan förekotnmer; nej det är något I mycket vanligt på den ordinarie skupschtinan. Det faller lika litet den tillrättavisade bonden in att vredgas på ministern eller kamraten, som uppmanade honom att sätta sig, som det skulle falla skupschtinans presiI dent in att kalla till ordningen den man som med sin lilla portion af normalskolevetande så terroriserar den stackars bonden. Den serbiske bonden och handtverkaren hämnar sig på helt annat vis för en så oparlamentarisk behandling: ds yrka på ökadt antal af skolor i landet, på det ej deras söner, vär de en gång komma in i skupschtinan, måtte också fa höra: Sätten er ned, det der förstän I icke. Det kallar jag en förståndig hämnd! Denna skupschtina-majoritet tål och tiger beskedligt när man säger till den: Det der förstår du icke! Hvilken skilnad på det parlamentariska bruket i andra länder — jag aktar mig att närmare beteckna dem — der hos mången medlem af kamrarne dristigheten att hålla tal regelbundet brukar växa i jemnbredd med okun. nigheten i frågan. Den som vet mindre fogar sig efter den som vet mer, det är högsta lagen för ordningen på skupschtinan och det är högst förnuftigt. På gamle Milosch Obrenovichs tid var länge så icke händelj! sen; de som kunde läsa och skritva — och: de voro ej många på en skupschtina och : vida färre än nu — hade intet att befalla.! Den gamle Milosch ville ej riktigt erkänna : de läsoch skrifkunnige herrarnes legitimitet, han gjorde det blott med ovilja. I en liten stad var en gång två tjenster att tillsätta, en högre, en stadsfogdetjenst, en lägre, en stadstjenareplats. Två spekulanter infunno sig hos furst Milosch, som var stadd ! på genomresa: den ene, som kunde läsa och J skritva, gjorde han till stadstjenare, och den! andre, som hvarken kunde skrifva eller läsa, I till stadsfogde. Pennfäktare borde ej in-! billa sig att de betydde något ilandet. Furst Michael tog detta på annat sätt, den gamle Miloschs regel vid tjenstetillsättningar är ej mera gällande i landet och den tid skall ; nog komma, då alla medlemmar af skupsch-! tinan kuona läsa och skrifva Men sål! länge detta ej är fallet hafva bönderna och ! handtverkarne i den nuvarande skupschti-! nan ej några pretentioner och sätta sig ned när man uppmanar dem att sätta sig. Nej, ! ordet pretentioner finns ej i den serbiska parlamentarismens ordförråd. Men kom nult med mig till Toptschider och jag skall visa ! er hur anspråkslösa de serbiska folkrepre: t I f I t 1 S S l S Re i 1 sentanterna äro, ja en sådan anspråkslöshet är visserligen oerhörd i kontinentens parlamenter. Staden Belgrad bar ej någon lokal, som är så stor, att den kan inrymma de 500 lagstiftarne; den ordinarie skupschtinan har sina möten i högskolan, som den rika Mischa låtit uppbygga; men den förmår blott rymma den ordinarie skupsehtinan, som utgöres af endast något öfver 100 af landets män. Hvar skulle man nu göra af skupschtinan, då man ej mer tycker om sammankomster på öppna fältet? Lyxen af en parlaments-s byggnad består Serbien sig icke; åt folk, som man afspisar med 1 thalers arvode, kan man väl ej bygga något palats. Det måste ju vara harmoni i skapelsen, sammanpassning af menniskor, och lokaliteter. En serbisk bonde skulle förefalla högst kuriös i ett parlamentshus sådant som det engelska t. ex. Hvad var således att göra? Man förlade skupschtinan denna gång, trots platsens sorgliga minnen, till Toptschiders park. Der ute på den stora ängen, som skiljer parken från Koschutnjak, har man upptimrat en jättestor barack och ivuti betäckt den med löf, alldeles som man gjorde med den spanmålslada, hvari kriminalundersökningen med furst Michaels mördare egde rum. Inne i baracken har man uppsatt på begge sidorna om det i midten stående presidentens bord ett stort antal bänkar af trä, visst icke mahogni. På dessa triäbänkar skola de 500 folkrepresentanterna sitta. Fåtöljer, ifpulpeter eiler andra parlaments-beqvämligheter känner man ej till i skupschtinan, som ej vill att folkets män skola i något hänseende bli förvekligade. Hvartill också, pulpeter för de få som kunna skrifva? Ofverläggningsoch klubbrum saknar parlamentsbaracken i Toptschiders park också. Till höger och venster ligga två hyddor med flera sittplatser uti; de äro afsedda för mottagande af ministrarne. och senatorerna. Låtom oss här bygga parlamentariska hyddor! sade den provisoriska regeringen, då den för en vecka sedan kom till Toptschider, och i dag äro hyddorna färdigbyggda och i morgon äro de befolkade. Men allt detta står ej i strid med det sätt, hvarpå folkets män äro inlogerade. Ni tror ke att de bo i hoteller, väl möblerade, i i:da våningar, i rum åt solsidav liksom hos oss? I en rad af stora tält, uppslagna på en öppen plats i Toptschiders park, bivuakera de serbiska delegerade och de luta sina af bekymmer för landet uppfyllda hufvuden mot den gröna grästorfvan. Medan den ordinarie skupschtinan pågår inhygas de i kafeerna, der de slumra på hårda bänkar; denna gång sofva de i Toptschider liksom soldaten under krig. Men de deputerade, tror ni, bekomma blott sin thaler, nej, jag kan meddela er att de också få kost. I ett stort fältkök, som är uppfördt ej låvgt från parlamentshuset, kokas åt de deputerade middagsoch aftonmat. Allt är på militärisk fot, som ni ser, och blott denna militäriska karakter, som skupschtinan den här gången får, kan man sannolikt tillskrifva, att i en nära Toptschider liggande kasern några tusen man af den stående hären blifvit till sessionstiden sammandragna. Kost, logis, en thaler dagligen; och militäriskt skydd — skupschtina, hvad änskar dn mer? PReoecentet är nrobat och att mt AM mm MH — PD ANA Arm OD ER NA AR DD OO FR RO YO Am mm ms rr rdr Ar sv Rn mm mA MD vp