Aftonbladet – 10 juli 1868, sida 3

Belgrad den 2 Juli. nl Jag inbjuder läsaren ännu en gång til 2 I Toptschider, för sista gången. Ni har kana ske redan åsett flera parlamenters öppnande. li Wien, i London eller Paris — men öpp. nandet af en skupschtina torde för de flesta vara något nytt. Det är ju originelt, att öppnandet af den serbiska nationalförsamlintl gen också tillika är dess — slut. Att på len och samma dag öppna en parlamentsest Ision och afsluta den, det är ju nästan parVv lamentarism å la minute. Allt är blott skynd. samhet, intet trolleri. I länder med tre må naders sessioner skakar man på hufvudet åt tlen sådan brådska — dock, vi skola ej längre I dröja härvid, eljest komma vi, i stället för I till serbiska parlamentets öppnande, till det;lsammas slut. :) KL är 8 på morgonen och vi rulla öfver ;I Terazian ut till den ominösa parken. Viäro len af de få lycklige, som ministeriel huldI het förskaffat ett inträdeskort, och gensdarI merna som hålla vakt vid parkgrindarne låta loss komma in. Framför oss ligger en egenI domlig tafla. Längs efter höjden derborta lglänsä de små hvita tälten, som bilda miliI sens läger och på den gröna platsen derborta se vi andra tält uppslagna. De äro 60 ungefär, och alla högre och större än milisens. Detta är skupschtinans parlamentariska läger och i dessa vackra tält bo sedan två dagar landets deputerade, 7, 8, till och med 9 i ett Itält. En i sanning krigisk anblick erbjuder dessa Serbiens deputerade, det felas blott gevärspyramider för att erinra betraktaren om ett öfningsläger, till på köpet ett konstitutionelt. Men vapen fattas heller icke, de ligga inne i tälten: revolvers, pistoler, dolkar, sablar, knifvar, som -deputeradearmån fört med sig till Jägret. De behöfva dem ej heller i dag; till öfverläggning rörande landets bekymmersamma ställning ha de kommit hit, det enda vapen de behöfva är ordets. Just nu gå de ut ur tälten — vi ha således kommit lagom — och draga sig mot platsen för deras öfverläggningar, som är belägen i närheten. Den stora parlamentsbyggnaden, som jag i går omtalade, har un-: der natten fått ett trefligare utseende, man bar uppsatt blomsterguirlander och röd-blåhvita baner, landets vapen är också plauteradt och det hela ser i dag ut, om också ej som ett parlamentshus, i det närmaste som en provisorisk jernbanstation af trä, som mån för en proffärd hade pyntat ut. Dit in strömma nu skupschtinarne (alla ha kommit, icke en enda felas) och sätta sig på de för dem bestämda platserna, ty frihet i valet af sittplatser har den serbiska nationalförsamlingen icke. Platserna äro fördelade efter landets sjutton distrikt, hvarje distrikt har sin bestämda plats i parlamentshuset, och de deputerade måste taga plats inom det för distriktet utstakade rummet. En höger, en venster, en center känner skupschtinan icke till; en papperslapp fastsatt på bänken anvisar för de deputerade distriktet och således äfven sittplatsen. Arrangementet för de 500 deputerade är godt, dock erinrar mig ordningen mera om en Ullmanns Patti-konsert än om en deputeradekammare. Den öfverblick, som det uppfyllda rummet erbjuder, är imponerande, tack vare de ståtliga karlfigurerna. I drägterna råder den största enkelhet, ja denna kan i sanning kallas upphöjd öfver alla vanliga konventionella drägter. Ett parlament utan svarta fråckar, i en samling af 500 män icke ett enda ordensband, ingen medalj, ingen stjerna!... En verklig vederqvickelse för mitt ögat... Men. jag jublade i förtid, se blott till höger, alltsammans är en dröm. Hvad de enkla serbiska folkrepresentanterna ej ega, det egal statens högt uppsatte. På den upphöjda estraden, midt emot den diskuterande församlingen, der hvarest också husets bord står — ett bord nästan ännu enklare än huset — har senaten tagit plats i tunga fåtöljer, och medlemmarne med sina storkors, kraschaner, stora band och små band förflytta mig med ens från den patriarkaliska skupschtinan till de vulgära, tråkiga civilisations-parlamenterna. Man tänke sig kontrasten mellar dessa ståtliga män nedanför ! estraden, i sina pittoreska drägter, i sina jackor och gördlar, med sina för Serbien klappande blottade bröst, och dessa i svarta frackar och höga hvita halsdukar uppsträckta, ordeusmyckade senatorer på estraden! Detta brädgolf och dessa med stjernor och band utstyrda senatorer! Och ytterligare, för att höja kontra-! sten till sin spets: den på två tribuner tronande generalkonsuls-kåren i paraddrägt, util full gala! Det är efter hvad jag hört ryska konsuln, som tillställt denna opassande gala! uniforms-komedi — naturligtvis söker Ryss-l! land, hjelper intet annat, att imponera på de? slaviska bröderna med uniformer och guld-. stickade frackkragar. Om bara den gode li berrn hört hur det stambeslägtade folket, l! som kom till församlingen i grofva sandaler, 4 skrattade åt honom och haus prål! j Men lemnom ryska konsuln och hans ko-) stymglädje — presidenten i den extraordina! rie nationella skupschtinan af 1868, herr Ka-l! rabiberovich, öppnar just sessionen. Presi1 dent? Hvem har gjort honom till det? Haj! röstsedlar aflemnats? Jag har ingenting sett, ! q t : f 1 1 l ingenting hört, det der måste ha blifvit afojordt bakom kulisserna. Hrr delegerade ha redan legat två dagar tillsammans I sina tält och hvarför skulle de icke ha i all stillhet förklarat sig för den hedervärde bankiren från Belgrad? Jag behöfver ej tala mycket om valet, någon äregirighet var ej med i spelet; de delegerade önska ingenting heller in att få komma hem igen, Hr Karabiberovich kan ju läsa, skrifva och räkna, han ! är ju bankir? Hr Karabiberovich presiderar : på den ordinarie skupschtinan, regeringen utser honom alltid till platsen, således må han presidera nu också. Det finns ingen som af1 undas honom; han har svart frack, fint linne l och är finrakad — låt honom derför vara president! Hr Karabiberovich förklarar i sitt j tal skupschtinan konstituerad — valverifika) tionerna hade dagen förut blifvit i all sämja! genomgångna — och kallar de deputerade för sina bröder,, trots svarta fracken och det snöhvita linnet. Denna republikanska sedvänja möter oss flera gånger i dag. Medan hr Karabiberovich talade inträdde den provisoriska regeringen, med Marinovich i spetsen. Under tystnad mottages den af församlingen. Marioovich, öfverhöljd af ordnar, träder fram i förgrunden, upptager ett papper ur fickan och uppläser den provisoriska manrarinAaane trantal Xx allt cam han föredra ;