Aftonbladet – 9 juli 1868, sida 3

början ett skri af förvåning, nästan af förskräckelse; men familjen Guillaume, som all tid skänkt mig sin vänskap, lät då de förnämsta bland brödraskapet veta, att jag för längesedan blifvit upptagen som en medlem deri, och att jag till och med hade Celie til gudmor. Från den stunden ålades qvinnorna och barnen tystnad, och jag mottogs med vänskap och förtroende. En stor lusttur till sjös med festligt smyckade båtar, kappsegling och måltid på stranden fick ersätta att bröllopet ej blitvit firad i Canielle. Stephen samtyckte att tillbringa sommarn hos oss. Han brydde sig icke vidare om att måla det trollska hafvet, utan syntes alldeles upptagen af vår lycka. Hans väsende vann derpå, och vi förvånades öfver att se honom med sådan lätthet aflägga sina gamla vanor för att endast visa oss en uteslutande tillgifvenhet, som tillika syntes göra honom sjelf belåten. Jag började undra om jag verkligen kunde ha ingifvit honom motvilja för vidare målning, och funderade på att i så fall kunna på något sätt fästa honom vid oms, men vid vinterns annalkande anförtrodde han mig att han tänkte sig ut på en långtur med en af sina vänner som var sjökapten. Jag har nu öfvertänkt och fullt begripit hvad ni sade mig i Yport, förklarade han. Jag har hela tiden gått i en återvändsfränd, men nu känner jag allt klarare att onsten är resultatet, icke absorptionen af lifvet. Jag tänker nu lefva med fulla sinnen, känna, uppfatta och slutligen älska naturen för bennes egen skull, sedan jag alltför mycket älskat henne endast från min synpunkt. Då jag kommer tillbaka skall jag återtaga min pensel, och då min vän... hn då skall ni se att jag har tölanglö isla 8