Aftonbladet – 9 juli 1868, sida 3

Här och der i backarna. (Bref till Aftonbladet.) HI. Dale den 3 Juli. På elfven som flyter från Tyrifjorden til Drammen utvecklas en storartad verksamhet ty der tillfångatagas alla de tusentals timmerstockar, som kommit genom forsarne från det inre af landet. Vid stränderna hafva vuxi upp en mängd byar, der sågarne arbeta både tidigt och sent, för att förvandla de präktigs furuträden till bräder och plank, som sedar af Drammens rika köpmän sändas ut kring hela vida jorden. Om Drammen kunna vi icke säga något annat än att det är en stapelstad i ordets hela bemärkelse, ty dep är full af brädstaplar, liksom hamnen är full af fartyg, som ligga färdiga att segla bort med Norges rikedom, de herrliga skogarne, som likväl nu börjat betänkligt glesna och försvinna. Vi passera Horten, den nya örlogshamnen, er några gamla krigsfartyg ligga i skydd af stningens kanoner. Fästet ser icke synnerligt starkt ut, men för icke-kännare är väl den saken svår att bedöma i en tid då de som bygga fästningar icke ens veta hur en stark fästning bör se ut. Staden är för öfrigt icke anmärkningsvärd annat än som korrespondensstation för alla ångfartyg som gå till och från Kristiania. Fartyget som skall föra oss till Skien anlöper vidare alla kuststäder som ligga i dess väg, och den del af dessa städer som vi hinpa närmare gränska, netmligan ångbåtsbryggan, är lika öfverallt. Vördiga påtroner, med hvita linnerockar öfver klädeskostymen, van dra fram och tillbaka, nicka åt styrmannen, skaka hand med kaptenen och tala sinsemellan om briggar och skepp, trälaster, pråmar och frakter. Småtäcka norska damer i lätta sommardrägter kika förstulet under parasollerna för att noga mönstra passagerarne, som å sin sida heller icke försumma att tåga de vackra barnen i närmare ögonsigte. Men snart kommenderar kapten: bloss! framäåt! och den hehagliga taflan är försvunnen. Nu passera vi Porsgrund, der skeppsbyggeriet drifves i så stor skala, att vi icke ens hinna med att räkna alla de nya fartyg som stå på stapeln eller nyss lupit ut i elfven. Ändtligen landa vi i Skien, der Thelemarkens skogar skeppas ut till fjerran trakter. Om ni har någon god vän som ämnar göra n resetur i Norge, så bör ni råda honom utt taga vägen öfver Skien, ty denna lilla stad har ett läge så pittoreskt att det är en värdig inledning till det herrliga bildergalleri om väntar den resande i Thelemarken. ReJan innan man hinner fram till staden börja le sköna vyerna, och fjellryggarne antaga de ljerfvaste former. Se der är predikstolen! ade en gammal lots ombord på fartyget och sekade på en utspringande klippa några hunIra fot öfver oss. En ensam tall stod längst it på stenblocket och lutade sig öfver afsrunden. Det var presten som talade om uds herrlighet i naturen!... Och der ser ni Pigkleven, upplyste en vassagerare och visade på en klyfta, så brant vt icke ens en buske der kunnat finna en plats att klänga sig fast. Pigkleven har sin gen historia, som gör att man med större ippmärksamhet betraktar den: En ung bond