Aftonbladet – 7 juli 1868, sida 3

tande kreatur var synligt öfver den vida slätten; allt var tyst och skulle varit dystert, hade ej lärkan i skyn jublat sin herrliga sång. Fortsättande min vandring hade jag redan på långt håll varseblifvit en fyra å fem als nar hög upprest sten, och då jag nyfiken näre made mig densamma upptäckte jag, att den tillhörde en mycket väl bibehållen domarering, utvisande att här ej alltid varit lika tyst som nu, utan att på fornsvenskt sätt här fordom under bar himmel hållits ting och skipats lag och rätt. Men vidare öfver stenar, tufvor och dypölar traskade jag framåt till mitt mål. Då parken af kronan inköptes, medföljde bland andra äfven ett torp, benämndt cHean, hvars sig i en temmeligen regelbunden fyrkant utsträckande egovidd, upptagande ungefärligen något öfver ett tunnland, hade af förre egaren blifvit kringgärdad med en till hälften stenoch hälften jordvall, och längs densamma hade, med ett på Svältan ovanligt skönhetssinne, af honom blifvit planterade björkar. Detta var den grönskande oasen på den dystra heden, Efter fullständig dikning och torrläggning har nu hela detta fält blifvit af öfverjägaren Gyberg användt till plantskola tör uppdragande af en mängd trädplantor. ppnande ledet till inhägnaden, påträffade jag en utanför den låga stugan stående, med vedhuggning sysselsatt, gammal gumma af samma smutsiga, enfaldiga och fattiga utseende, som utgör typen för svältboerna — ty äfven här finnes, allt der och hvar, en eländig backstugesittare — och erhöll på tillfrågan svaret: — att jägmästarn vari trägåln. Följande anvisningen gick jag omkring stugan och upptäckte snart hr Gyberg, der han stod böjd öfver och ordnande sina kära plantor. Med förekommande artighet mötte han mig och visade mig omkring i sina anläggningar. Hela det fordna åkerfältet var nu förvandladt till en ganska nätt trädgård. Här stodo i långa rader flera tusental unga, vackra och lofvande plantor af alla möjliga slags löfträd — bok, ask, alm, lönn, lind, kastanjer, silfvergran, ja Gud vet allt — ämnade att utskänkas till allmogen för trädplantering kring deras bostäder, hvarjemte flera tunnor frö af tall och gran redan voro utsådda eller land tillredda för utsående häraf under hösten. För att skydda de uppkommande späda plantorna för allt för stark blåst och sol voro dels emellan raderna lagde cirka två tums jocka torfvor, dels voro, för de mera försigkomne, furugrenar nedstuckna omkring lanlen, Frön af cembratall hade han äfven slutligen lyckats erhålla, men dessa så gamla och förhårdnade, att de ansågos vara minIre tjenliga, och måste de nu först undergå ippblötning i sammanblandadt vatten och nylla före utsåningen. Åfven fröklängningsunstalter voro här vidtagna. Dessa äro högst pkla, bestående endast af vanliga trälådor, tå 5 tum djupa och omkring halfannvan aln gvadrat, hvari kottarne slås några tum högt ch sedan utsättas för solen, under hvars trålar man hör en ständig knäppning ikotarne, utvisande att desamma utklängas och röet utlossas. Fröet betalas med 35 a 40 ;re skälpundet, och uppdragandet deraf borde ör allmogen i våra trakter blifva en lätt ch välkommen industri, som fyllkomligt kan kötas af qvinnor och barn. Ålfven insamandet af kottar bör vara ganska lönande, då lesamma betalas med cirka 75 öre å 1 rdr er tunna. Herr G., — som, hvad energi, skicklighet ch intresse för saken beträffar, synes vara n fullt lämplig person för detta riksgagneliga öretag — har haft åtskilliga svårigheter att estå för genomförande af detsamma, äfven rån vederbörandes sida, men hvilka svårigeter nu blifvit öfvervunna ; och med det varma it, som från länsstyrelsens sida gifvit sig illkänna för det vigtiga företaget, torde några adane ej vidare vara att befara. Han har ;ckså haft mycket bråk för anskaffande af cke blott granoch tallfrön, hvilka till en lel måst införas från Tyskland, utan äfven vu kottar, och detta i våra skogsbygder! Men mu har allmogen börjat egna uppmärksamhet it den ej obetydande förtjenst, som genom nsamlande häraf kan komma den till godo, ich hoppas herr G. att framdeles kunna få jehofvet af frö och kottar fyldt ifrån orten. Sedan plantskolan blifvit grundligt skärkådad, föreslogs en marsch för beseende af åväl de redan skedda planteringarne, som de jågående arbetena med sådden af frö, och u bar det åter i väg, för ungefär en halfimmas tid, öfver det så välsignadt stenrika räseneds härads obanade ödemark. Slutligen var man framme vid skogsplaneringen. Afståndet mellan hvarje planta utör omkring fyra fot och har utplanterats mvexlande en rad granoch tre rader talllantor. Det ringa afståndet mellan planorna är beräknadt på att de under uppäxändet skola lemna hvarandra skydd, och nåste derför den uppvuxna småskogen i mån f behof framdeles gallras, eller, om så skulle efinnas nödigt, blifva de öfverflödiga planorna redan dessförinnan omflyttade till anra platser. Emellan tjugu och trettio tusen adane plantor hafva redan blifvit utsatte, ch visade de sig nästan uteslutande alla hafva lifvit vid lif, tagit rot och redan satt små, ackert grönskande, lofvande knoppar. Äfven essa plantor äro skyddade genom en uppänd torfva, en sten eller-en tufva. För besående af marken voro utdikningar ll ej ringa omfång nödvändiga på flera stäln. Dessa hafva nu blifvit fullbordade till indre än kostnadsförslaget och pågår nu idden obehindradt. Gående på den vid parens ena gräns (der såningsarbetet af en fdelning nu pågick), uppkastade jordvailen, ings hvilken i den något vattensjuka maren tusentals pilträdsskott blifvit utplanteade på ett par alnars afstånd från hvaranra, hvilka skott alla syntes hafva tagit sig — betraktade vi detta arbete, som är gan