Aftonbladet – 7 juli 1868, sida 3

en man utan karakter och värdighet, och som dessutom har det obehagligaste fel...n Att dricka för mycket vin, inföll Ernestine leende. Jag vet också det. Man tror alltid att unga fickor äro både döfva och dumma. Nå väl! detta fel oroar mig icke alls. Jag skall blanda vatten i m:r de Montrogers Bordeaux och Tokayer, om det behöfs. Ni säger att han är utan karakter? Det är just den egenskapen jag fordrar af en man. Unga Thornay förskräckte mig alldeles; han var envis och allt för ekonomisk; korteligen, han misshagar mig på det högsta. Jag har låtsat att ånyo intressera mig för honom, men bara för att straffa Emma, som i sin tur vändt sig till Montroger, något som jag ej kan lida. Hon skall hvarken få den ene eller den andra, men som jag är i tillfälle just nu att välja en af dem, är det ju naturligt att jag tar den jag bäst tycker om. Säg icke nej, mamma, ty du kommer nog ändå att samtycka och det med förnöjelse. Jag vet nog att ögonblicket icke är gynnsamt; du är förtretad öfver att han ej haft allt för brådt att afstå sin plats åt din käre Armand. Han har varit svag, envis, fantastisk. Celie tror att hans häftighet och obeslutsamhet varit orsaken till hennes sjukdom. Men jag är icke lika säker derpå och har derföre sökt befria Montroger från samvetsqval; för att hindra honom att skjuta sig för annan. Du småler; du tror icke han skulle aft mod dertill? Säg 1cke det; jag har sett honom då han varit alldeles förtviflad. Jag har talat förstånd med honom, bannat hononi, hållit föreläsningar för honom, varit hans förtrogna och hans tröstarinna. Också finnes i brefven icke ett ord om mig; det är bara om Celie de handla. Han hade gerna kunnat behålla och visa-dem för hela verlden, utan att detta skulle skadat mig det