roger envisades dock att blifva insläppt. Efter fem minute: återkom Anseaume och yttrade med en tvär och hög röst: Fröken är sysselsatt och låter säga herr grefven att hon hädanefter aldrig mera tar emot något enskildt besök, men att herr grefven i morgon. den vanliga mottagningsdagen, är välkommen tillsammans med frökens öfriga vänner. Efter detta besked steg Montroger åter upp i sin vagn och for hem. Stephen dröjde qvar ända tills klockan 11 promenerande rundt omkring slottet för att se om Montroger skulle göra ett nytt försök Först då alla ljus voro släckta och allting tyst och stilla, begaf han sig till byn. , Följande dagen klockan 4 anlände jag till Plantier. Min tant, som genom några radei af mig blifvit underrättad om händelsernas gång, sade mig att ER hade reda på orsaken till den tredubbla frånvaron af Celie Montroger och mig. Man trodde om Celie att hon varit innesluten med Bellac för at! studera; Montroger ansågs ha varit på jag och jag att ha gjort ett besök i Paris. Jag skyndade nu att med klappande bjerta läsa det bref som tant stuckit i min hand så fort jag kom. Det innehöll endast följande raer: Res tillbaka med er tant i morgon afton sedan ni brutit upp ifrån Canielle. Återvänd derefter på lilla gångstigen nedom klippar och gör en rond: utom parken. Vid en af portarne skall jag vara er till mötes. Klockan åtta voro vi i Canielle. Det va söndag och den vanliga; sällskapskretsen val församlad der. Aldrig hade jag Klädt mig med mera omsorg och urskilning, för att synas strängt ceremoniös. Jag var rädd ät ett vårdslöst veck skulle förråda den lycka som uppfyllde . mig. Jag helsade du mit: bjertas.. dam efter konvenancens rög: