Aftonbladet – 4 juli 1868, sida 3

Stephen och jag öfverenskommo, att har skulle invänta mig i byn Canielle, och jag såg Celie afresa med Bellac. Tio minuter derefter reste äfven Montroger med Stphen. Den stackars gentlemannen hade. instinktmessigt uppvaknat från sin dvala då har såg Celie afresa. — Och ni, då? sade han till mig i det han steg i vagnen. Jag reser icke i dag, svarade jag kort. Ett skimmer af belåtenhet spred sig öfver häns matta drag och innan hjulen rullat omkring trenne hvarf, slumrade han in medsin sista illusion. Genom Stephen fick jag sedermera veta hvad som tilldragit sig: Montrogers rus var försvunnet då de kommit till hans hem, och, utan att det ringaste vidröra den bjudning, han gjort oss andra och som han måhända alldeles glömt bort, öfvertalade han Stephen att dinera hos sig hvilket denne också gjorde, ihågkommande mitt vänskapliga uppdrag att studera värdens både fysiska och moraliska. tillstånd Först kl. 9 reste de sig från bordet. Stepher märkte tydligt att Montroger haft för afsigt at! få honom drucken för att derigenom kunna utforska hvad Stephen möjligen kunde ha sig bekant om , Celies planer. En smula förtretad öfver att ha misslyckats, erbjöd han sig dock artigt att återföra Stephen hem. Denne som begrep att han sökte en förevändning för att komma till Canielle, afslog -emellertid tillbudet, tog afsked och begaf sig i väg till fots; men då han gått ett stycke, hörde han eh vagn komma och fick: se Montroger: ekipage, Stephen skyndade nu en ginväg oc! hann fram till Canielle samtidigt med -Montroger... Osedd sjelf, såg han hur denne steg ur vagnen och ringde på portklockan. Har hade derefter ett samtal med Anseaume, son förklarade, ettfröken itke tog.emot: Mount