Aftonbladet – 3 juli 1868, sida 2

denstund de som tro sig hysa en sådan i sir själ och göra det bade till en vetenskap oc en religion att behålla honom ren frän hvar jordiskt slagg, kunna så i ett enda ögonblick bli mera feva och tillintetgjorda än näågonsit sensualisterna. Jag frågade mig sjelf om icke den exalterade dyrkan, jag egnat Ce vore i grunden en slags fatfänga och om i så tail icke Montrogers från samma källa utgå nde känsla vore mera mensklig och behje-tansvärd än min. De som hafva älskat skola kanske fö sa mina tvifvel. Kärleken bar till sitt frullkoninande passionen, som skenbart tycke: strida deremot. Den är som den brännandt törsten hos en sårad, som önskar att lefva men som icke kan afaalla sig från att dricka det vatten som han vet skall döda honom Jag ätervände förkrossad till byn och sag från den lilla gävgstigen komma mig till mö t:s Montroger med Stephen, madewnoiselle Merquem och Bellac. Man hade rådt Montroger att hemta frisk luft, och han stödde sig på Stephens arm och på en käpp. Jag var så uppretad på honom i mitt sinne, att jag tänkte för mig sjelf att han begagnade ti fllet för att göra sig intressant och att han drog fördel af sin korta sjukdom, genon att i anledning deraf oroa eller röra madewoiselle Merquem. Jag tror ej att jag varit helt och hället orättvis, ty då ban sag mig. fick han en plötsig f.uktan att syra. gars mal och skroj lg och började att gå sin väg tramat lika rak och säker som pägonsin jar, Å min sida lätsade jag en själsstyrk., som jag var långt ifrån att ega, och Vi satte Oss ned och språkade tillsammans som om ing utivg legat på vara hjertan; men Celie lat lose bedroga Biv; henties blick; som uttryckte tuktas och det innerligaste bekymmer; trävgde in ji mia sjöl M