Aftonbladet – 2 juli 1868, sida 2

I tidningens annonsafdelning läses i dag ett tillkännagifvande om ingånget äktenskap, åtföljdt af en protest emot den vigselceremoni, som de båda kontrahenterna mot sin vilja måst underkasta sig, för att få sitt äktenskap juridiskt gällande. Vi begagna tillfället att uttala vår respekt för denna ärliga och uppriktiga meniugsyttring. Det finnes nemligen otaliga, som ogilla en sak, men helt enkelt foga sig deri, derföre att tusen sinom tusen före dem gjort det, och emedan. det innebär ett stort personligt obehag att på något sätt skilja sig från mängden och afvika från slentrianen. Det är på det sättet orimligheterna och missbruken bli qvarstående, långt efter det de i sjelfva verket äro utdömda. Vi förmoda, att då isen i detta fall blifvit bruten, mången skall följa exemplet och uttala sitt ogillande deraf att kyrkan trugar sig på dem, som icke önska dess inblandning i deras enskilda borgerliga angelägenheter, att den tvingar att deltaga i en ceremoni, som de icke anse uppbygglig, och att knäfalla inför en menniska, hvilkens anspråk att i sin person representera det gu domliga de icke kunna godkänna. Den reform, som låter civilmyndighet afsluta äktenskapet såsom en rättsgiltig borgerlig handling och öfverlemnar åt individerna att sjelfva söka den konsekration deraf, som de kunna finna nödig och med sitt samvete öfverens-. stämmande, kan icke länge undanskjutas; det kan icke länge gå an att låta rättigheten till afslutande af civiläktenskap inskränka sig till sådana kontrahenter, af hvilka den ena är mosaisk trosbekännare. De många dissenters, som under nuvarande förhållanden verkligen äro förhindrade att afsluta lagligt gällande äktenskap, innebära en kraftig an