Aftonbladet – 2 juli 1868, sida 2

att de kyrkliga auktoriteterna vägra afsluta äktenskap på en grund, hvilken icke erkännes såsom giltig och laglig af den borgerliga myndigheten. Genom denna lag har samma regering också upphäft all kyrkans auktoritet och domsrätt i äktenskapsmål, liksom densammas rättighet till äktenskaps afslutande. tvenså har hon utfärdat en lag angående skolorna, genom hvilken allt kyrkans inflytande undanrödjes och högsta ledningen af undervisningsoch uppfostringsväsendet, likasom uppsigten öfver folkskolorna, tillägges staten och blott religionsundervisningen i folkskolorna öfverlemnas åt de särskilda kulternas myndigheter, hvarigenom vidare hvarje religionssamfund utan åtskilnad kan upprätta skolor för barnen af sin trosbekännelse, under vilkor att äfven dessa skolor underkastas högsta statsuppsigt och läroböckerna pröfvas af civilmyndigheterna, med undantag af de böcker, som omfatta religionsundervisningen, hvilka äro underkastade de kyrkliga myndigheternas pröfning. I sen följaktligen, vördnadsvärde bröder, med hvilken styrka man måste ogilla och fördöma dessa af den österrikiska regeringen sanktionerade lagar, hvilka stå i handgriplig strid mot den katolska kyrkans lära, mot hennes vördnadsvärda rättigheter, hennes auktoritet och gudomliga upphof, mot vår och den apostoliska stolens makt såväl som mot vårt redan åberopade konkordat och sjelfva den naturliga rätten. I kraft således af den omvårdnad om alla kyrkor, som blifvit oss anförtrodd af vår herre Jesus Kristus, höja vi vår röst i eder lysande församling, förkasta och fördöma vi genom vår apostoliska auktoritet de lagar, som vi uppräknat, och allt hvad som i allmänhet eller särskildt i dessa samma lagar eller i de ämnen, som stå i samband med kyrkorätten, blifvit orättmätigt beslutet eller försökt, på hvad sätt det vara må, af den österrikiska regeringen eller af hennes underlydande, hvilka de än må vara. I kraft af denna samma auktoritet, som tillkommer oss, förklara vi dessa förordningar ogiltiga och kraftlösa i sig sjelfva och i alla sina verkningar såväl för närvarande som för framtiden. Hvad beträffar dessa lagars upphofsmän, dem, som särskilt smickra sig med att vara katoliker och icke dragit i betänkande att föreslå, antaga och stadfästa dessa lagar och gifva dem kraft, så besvärja och bedja vi dem icke glömma den andliga förkastelsedom och de straff, som kyrkoförfattningarne och de ekumeniska mötenas beslut pålägga, såsom börande eo ipso drabba våldförarne af kyrkans rättigheter. Under tiden egna vi de varmaste lyckönskningar i herranom och vårt välförtjenta beröm åt våra vördnadsvärde bröder erkebiskoparne och biskoparne i det österrikiska kejsarriket, hvilka med en fullkomligt episkopal energi utan uppehåll undervisat sina hjorar om deras pligter, samt oförfäradt säväl i ord som i sina Skrifter försvarat och beskyddat kyrkans sak och ofvannämnda, med oss ingångna konkordat. Vi önska äfven af hela vårt hjerta, att våra vördnadsvärda bröder erkebiskoparne och biskoparne i Ungern, följande sina kollegers efterdöme, må visa sig beredvillige att utveckla samma nit och samma värme för att skydda kyrkans rättigheter och försvara ofvannämnda konkordat mot de anfall, för hvilka det är utsatt. I alla händelser upphöra vi icke, vördnadsvärde bröder, att 1 de olyckor, af hvilka kyrkan i dessa så sorgliga dagar allestädes hemsökes, med den största värme i vårt hjertas ödmjukhet bedja Gud, att han må värdigas genom sin allsmäktiga kraft omintetgöra sina och sin heliga kyrkas fienders alla brottsliga planer, hejda de gudlösa bemödandena samt genom sin barmhertighet återföra dem på rättvisans och salighetens väg.