Aftonbladet – 2 juli 1868, sida 2

git sig tillbaka för att njuta en välbehöflig hvila. Stephen, trött vid att så länge sitta innestängd, hade gått ut med mr Bellac fö att andas hafsluft. Montroger satt framför spiseln, deri en risknippa brann, och försökte röka en cigarr, men förklarade med djur mellankoli att den var usel. Han var alltjemt lika ängslig öfver sitt tillstånd, som var det allra önskvärdaste, och jag tillstår att jag var dödligt uttråkad öfver att beständigt försöka lugna detta stora barn, som tycktes ha glömt alla andras bekymmer för att blott tänka på sig sjelf. . Jag ser nog, sade han, då han fann mina svar dröjande, att ni är utledsen på mig; men hvad vill ni begära? Jag har lika mycket mod som hvilken annan som helst; jag skulle kunna gå döden rakt till mötes under nägon annan form, men att invänta honom här helt lugnt i min säng, jag, som ännu alrig vetat hvad det ringaste illamående veat säga, det går i sanning öfver mina krafer. Kan ni ge mig ert hedersord på att läkaren och mr Bellac icke äro oroliga öfver min sjukdom ? Jag ger er det två gånger i stället för en och utan den ringaste tvekan, som ni ser.n Gndt. Jag tror er och ni ser nu att jag ir lugn. Då jag ej kunde få någon smak på nin cigarr, trodde jag minsann att jag var viktigt illa deran. Emedan jag således utan ara kan tänka på edra angelägenheter, så åtom oss nu tala derom.x Det tjenar till intet. Jag förmodar att nademoiselle Merquem gifvit er del af sina Yfsigter och efter dessa fogar jag mig, hurulana de än må vara. Nåväl!... Hon har beviljat mig ett års gran, ni vet rg höl ag visste det icke; jag höll på att glömma nig och bli häftig Meou jag biherrskede