Aftonbladet – 2 juli 1868, sida 2

mig; han sade kanhända bara så för att sätta mig på prof; jag teg således. Ni finner tiden väl lång, eller hur? frågade han. Ja, i sanning, ganska lång. Och ni tycker måhända att denna önskan å min sida är en svart otacksamhet efter de omsorger ni egnat mig? Hvad tycker ni sjelf? Det är ert tycke jag vill veta. Men om ni ej fäster afseende dervid, tjenar det ju till intet att jag säger er det. Jag fäster afseende dervid. Nå, i så fall tillstår jag att ni kunnat visa er mera erkänsam mot den väninna, som egnat er så stor tillgifvenhet, och ädelmodigare mot en rival, som aldrig, uppträdt som fiende mot er. Ni har rätt. Jag har sagt mig detsamma sjelf, men jag kan ändå icke öfvertyga mig. Någonting inom mig, kärlek eller högmod, uppreser sig och håller mig tillbaka; men jag skall besegra denna demon och döda honom, emedan jag finner att han i annat fall skall döda mig. Och nu, låt oss gå in hvar och en till sig. Jag skall icke mera säga någonting, icke beklaga mig för någon. Jag skall lida i stillhet och ni skall tillkännagifva ert giftermål när och hur ni behagar. År ninu nöjd med mig?s nNej.s oHura? nej? — Och hvad skulle jag då göra mera?s Ni skulle kunta, genom ätt undertrycka er harm och besegra er sorg, skänka edra vänner en full och verklig lycka, som de utan letta icke kunna njuta.n Ni skulle kunna, ni skulle kunna! Ni är . sanning galen, min herrel ,Tvärtom, jag har rätt. sNej, och Vosen gånger nej! Ni uppställer